Lena Katarina Swanberg har skrivit i hela sitt liv. Hon har frilansat, arbetat på Expressen och skrivit för Månadsjournalen. Och inte minst har hon författat så många böcker att hon börjat tappa räkningen, men säger att det handlar om närmare 40.
Ska man få en översikt över allt som flödat ur hennes penna får man besöka många hyllor på biblioteket; O som i samhälls- och rättsvetenskap, Q som i ekonomi och näringsväsen, D som i filosofi och psykologi, Hc som i svensk skönlitteratur – där hon återfinns med tre romaner.
Men den rikaste produktionen står under Lz för särskilda personer, samt i olika underavdelningar för enskilda personer under bokstaven I som i konst, musik, teater, film och fotografi.
Åtskilliga kända personer har, tack vare Lena Katarina Swanberg, fått ge en mer djupgående och nyanserad bild än vad korta tidningstexter medgett. Insikten att det inte är Peter Jöback, eller Louise Hoffsten, eller Parisoula Lampsos – kvinnan som levde med Saddam Hussein – som skrev böckerna vars omslag pryds av deras porträtt har lett till att Lena Katarina Swanberg ibland kallats ”spökskrivare”. Det var också i syfte att reda ut villkoren för detta ”ghost writing” som GT bokade henna för en intervju. Men hon slår, hårt och bestämt, ifrån sig begreppet:
– Spökskrivare?! Jag skulle aldrig komma på tanken att kalla mig det. Jag är författare! När kändisarna sitter i tv-sofforna och pratar om böckerna, ja då låter det som om de skrivit boken. Men så är det ju inte, det är jag som hållit i pennan.
Många gånger när boken är klar så har jag spänt ögonen i dem och påmint om det. Men det glömmer de, undantagslöst.
– Ett spöke syns inte, finns inte, jag har mitt namn på böckerna, säger hon.
Men du har ändå skrivit nästan alla de här böckerna i jag-form?!
– Jo, det stämmer, men arbetet är som annan journalistik. Jag gör research och faktakontroll och framför allt gör jag långa intervjuer, vid många tillfällen.
Lena Katarina Swanberg berättar om reaktioner på hennes böcker kommit ut, bland annat ”Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak”, den om Pigge Werkelins tragedi vid flodvågskatastrofen.
– Då, av en nära anhörig och även andra gånger har jag fått höra att bokens huvudperson talar som i verkliga livet. Det tar jag som ett bra betyg, men det innebär alls inte att de skulle ha ”dikterat” berättelsen.
Hennes första bok i den här genren handlade om Annika Östberg, som då satt i amerikanskt fängelse.
– I sex veckors tid, varje dag, besökte jag henne. Jag kunde inte avslöja att jag höll på med en bok, då hade de aldrig släppt in mig, utan jag fick gå dit som ”vän”. Jag kunde inte göra anteckningar under samtalen, utan måste memorera alltsammans och sen skynda mig till datorn efter besöken, medan jag kom ihåg replikerna.
Den boken, och den samtida som David Lagercrantz skrev om bergsbestigaren Göran Kropp bidrog till att förlagen fick upp ögonen för personporträttens kommersiella slagkraft – inte bara i tidningar och tidskrifter, utan också i bokform.
– Det fina med böcker är att man får berätta klart!
Oftast har det varit Albert Bonnier, på förlaget med familjens namn, som tagit kontakten om nya projekt. Då vill Lena Katarina Swanberg träffa personen i fråga – för att känna efter om ett samarbete skulle tänkas fungera.
En känd sångare, en lika känd komiker, för att inte tala om en programledare i tv, har avfärdats efter dessa inledande möten.
Men om tilliten finns där, så sätts arbetet i gång. Intervjuerna pågår under lång tid:
– Det är som en förälskelse. Jag vill veta allt, men när jag samlat materialet är det jag som gör slut och sen försvinner de ur mitt liv.
I något enstaka fall har kontakten om böckerna lett till bestående vänskap. Hon nämner Pigge Werkelin, som stöttade när Lena Katarina Swanbergs make, kåsören och humoristen Kjell Swanberg, avled.
– Huset här i Burgsvik hade just blivit färdigt. Det var mitt projekt, men Kjell tyckte det blev fint och jag är i alla fall glad att han fick uppleva det.
Sorgearbetet efter Kjell Swanberg ledde till den senast utgivna boken; ”En trädgård till tröst”. Senaste, men som det låter, inte den sista.