Under veckan har marinarkeologer från Sjöhistoriska museet i Stockholm dykt vid två 1800-talsvrak vid Gotland kust för att undersöka dess status.
I går steg Mikael Fredholm tillsammans med Jim Hansson och Håkan Altrock i land i Fårsunds hamn efter en avslutande dag på, och under, vattnet.
– Tio meters sikt, perfekta förhållanden, rapporterade de, nöjda med sina dagsverken.
Syftet med dykningarna är att det på sikt ska avgöras huruvida vraken är att betrakta som lämningar värda att skydda eller inte.
Ett fornminnesskydd innebär att det inte är tillåtet att göra åverkan på vraket, inte heller exempelvis plocka delar av detsamma.
Det är länsstyrelsen på Gotland som slutligen har avgörandet i sina händer, Sjöhistoriskas dykare serverar ”bara” fakta, foton och filmer från havets djup.
– Rent upplevelsemässigt skulle jag säga att såväl Vulcan som Princess är värda att fornminnesskydda. Det är fina mål för sportdykare, säger den rutinerade dykaren Mikael Fredholm.
Det är så de heter, de två sjunkna ångfartyg som undersökts i veckan.
På torsdagen dök man på den 44 meter långa ångaren Vulcan, byggd i Tyskland 1872. På sin väg från hamnen Kronstadt utanför Sankt Petersburg till Bremen kantrade hon och sjönk utanför Misslauper på Fårö den 28 maj 1873 med 500 ton råg i lasten.
Hon var till att börja med svår att hitta för dykexpeditionen, trots fina yttre förhållanden.
Till slut fick de napp med ekolodets hjälp, där hon låg på 18, kanske 19 meters djup.
På onsdagen var vädret för hårt för dykningar, men under måndagen och tisdagen dök trion i vattnen utanför Östergarn där det rådde lä för den hårda västan. Där gick ångaren Princess, byggd i engelska Hull 1869, på grund den 23 juli 1888 under sin väg mot London, lastad med havre.
Även hon hade avgått från Kronstadt vid Sankt Petersburg, men kom alltså inte längre än till Gotlands kust.
Dagen efter grundstötningen bröts hon på mitten, akterskeppet sjönk medan förskeppet blev kvar på grundet.
På grund av oväder var det svårt att undsätta fartyget, men bland annat 800 tunnor torr och 100 tunnor våt last kunde bärgas.
Märkligt nog hade även det tredje fartyget, Castlewood, vilket identifierats för sitt möjliga kulturhistoriska värde avgått från Kronstadt lastad med spannmål.
Hon ligger på havsbotten utanför Närsholmen, men besöktes alltså inte av marinarkeologer den här gången.
Mikael Fredholm säger att det är en ynnest att dyka på Gotland. Klart vatten, intressanta mål. Han var sportdykare i många år innan han utbildade sig till marinarkeolog för tio år sedan.
Numera har han 30-40 dykdagar om året i tjänsten.
– Gotland längtar man till, senast dök vi i samband med bygget av kryssningskajen. Annars är det mycket dyk i Stockholmstrakten.
Bland annat har han undersökt bottnen under Centralbron och vid Slussen i samband med ombyggnationen där.
– Där hittade man mest cyklar, sjunkna arbetspråmar och gammalt porslin, säger han.
Vad som nu händer med Vulcan och Princess är oklart. Först ska dokumentation och rapporter framställas, sedan ska länsstyrelsen ta beslut.
Förutom upplevelsevärdena ligger kulturhistoriska värden till grund för beslutet. Huruvida de båda sjunkna skeppen kan lära oss något av dess samtid vill Mikael Fredholm ännu inte yttra sig om:
– Jag vill först jämföra det med andra vrak som undersökts tidigare, säger han.
Ingen människa förolyckades vid de tre förlisningarna.