Ingrid M Hallberg hälsar välkommen till "Systrarna Nyströms begravningsbyrå".
Se där, lätt som en plätt. En bok klar på några rader, utgivning 13 juli.
Men verkligheten är förstås en annan, många är de mejl som sedan 2015 skickats fram och åter med idéer, kommentarer och ”kill your darlings”.
– Ja, man vinner ingen tid på att vara två, ler hon.
Från Brissunds strand ser Östersjön ut som Medelhavet. I arbetsrummet på andra våningen har Ingrid skrivit på och bearbetat romanen om Systrarna Nyström.
Den här platsen är hennes konstant i livet. Född i Luleå men kommen till Gotland när hon var halvåret gammal, kanske fick föräldrarna någon slags 40-årskris, funderar hon. Kanske var de nyfikna på något nytt?
Mor och far byggde stugan i slutet på 50-talet, 30 år senare bosatte sig Ingrid, maken Sture och barnen på ön permanent och huset byggdes ut efter hand.
Några flyttar har det blivit hit och dit, lärarår på Södervärn och det som förr var högskolan – kanske har du haft henne i svenska? – livet skissat i några pennstreck…idag är Brissund makarnas fasta punkt; vyn över vattnet, lugnet långt från stan.
…men det där med högskolan, märkliga äro livets möten för…
– …jag var på Södertörns högskola för ett seminarium, träffade Eva Stilling som arbetade där och vi fann varandra professionellt. Så småningom utvecklades vänskap och vi insåg att vi både höll på med olika skönlitterära skrivprojekt.
I arbetsrummet har många långa timmar, dagar och år tillbringats under skrivprocessen.
Att skriva är ett ensamt värv så de började med att coacha varandra tills Ingrid slapp ur sig: ”Ska vi inte skriva en roman tillsammans, jag har en idé”.
Och här är den nu, den 321 sidor långa historien om nämnda begravningsbyrå.
Men idén har ytterligare ett ben, ett annat än viljan att samarbeta: Livet och dess gång.
– Runt millennieskiftet var det många runt om oss i familjen som gick ur tiden. Föräldrar, syskon, vänner…vi gjorde inte annat är gick på begravningar kändes det som.
Mitt i sorgen efter föräldrar som dog av ålder ville syster Anneli och hon, säger Ingrid, hylla livet. Fylla ceremonin med frodiga historier. ”Det var den roligaste begravning jag varit på” betygsatte en gäst. ”Ni borde öppna en byrå”.
Vilket nu alltså, på sätt och vis, gjorts.
Eva Stilling och Ingrid M Hallberg har skrivit en roman ihop.
Att skriva tillsammans handlar om att släppa kontrollen och att släppa in varandra.
– Vi har turats om att skriva och vara redaktör. Viktigt också att kunna skilja på text och person.
Så det är inte dig Eva velat åt när hon bett dig ändra eller stryka?
– Precis så. Vi har försökt ge varandra konstruktiv feedback för att driva fram historien.
Romanen handlar om två gamla vänner som bestämmer sig för att öppna just en begravningsbyrå. I boken är den förlagd till Strängnäs. Ingrid bodde i Stockholm när skrivandet inleddes, då hade båda nära till den lilla småstaden för att reka.
Tolv kapitel, ett per månad med döden som tema. I början endast ett ramverk som fylldes med liv.
– Det handlar om livet och de hinder som kan finnas en bit upp i åren. Vad är möjligt? Vad är inte möjligt? Säger Ingrid.
Begravningshögtid.
Mycket har skrivits, strukits och fogats samman, knappt de själva vet längre vem som skrivit vad.
Det tog tid att hitta ton, form, rytm och språk. Dessutom har en pandemi skrivits in i romanen, den kunde ingen förutse när projektet startade för sju år sedan.
Roligt och inspirerande har det varit, men nu hägrar egna projekt. Ingrid skriver noveller, berättelserna sinar aldrig.