Bro är sörmlänningen Andreas fasta punkt sedan han köpte det stora vita stenhuset och skrev sig i socknen i april i fjol.
Här har han fixat i trädgården, rivit och röjt, renoverat där inne, målat, drömt, funderat, det finns så många visioner. Och så blev det en så lång sommar sedan Lundell-turnén ställdes in
Men han har också ägnat tid åt musiken.
Under året har han haft fria händer att ge Ulf Lundells sånger den musikaliska form de fått på nya albumet, artistens 31:a studioskiva, beroende lite på hur man räknar.
Andreas Dahlbäck har varit praktiskt taget permanent bakom trummorna i Lundells band sedan sommarturnén 2003. Vit skjorta, svart slips, hundratals gig, 113 inspelade låtar.
Men det här är första gången han fått helt lösa tyglar som producent av ett album.
– Ja, det blev så den här gången. Vi hade samlat ihop ett band, var på gång att börja spela in live i min studio (Durango) i Stockholm….men så kom coronan och allt ställdes in. Och då blev det så här, säger Andreas.
”Så här” innebär att ”Telegram”, på Andreas initiativ, färdigställts mer eller mindre via mejl.
Tråkigt att blåsa av allt när det ändå var på gång, tyckte han. Den 13 november ges albumet ut.
– Jag har fått göra den skiva jag verkligen vill göra och höra. Det handlar inte om att göra hits utan att göra…musik. Jag har haft hans sång och byggt ljudkostymen runt det. Det har varit fantastiskt inspirerande.
Merparten kommer från skivan ”Skisser”, utgiven 2018. 27 akustiska sånger, inspelade på portastudio i hemmet på Österlen, uppenbart under samma tid dagbokssuccén ”Vardagar” skrevs.
Sju av dessa är tidigare utgivna i bandversioner på skivan ”Tranorna kommer”, nu valdes ytterligare åtta ut till detta album.
Dessutom har fyra nya sånger tillkommit.
Dahlbäck har byggt ett ljudlandskap kring dessa hemmainspelningar, musikerna har spelat in var för sig efter Andreas instruktioner och sänt filerna via mejl. Också Andreas sambo, gotländskan Julia Stjernlöf, medverkar med sin röst.
Artisten själv spelar inte en enda gitarr, däremot sjunger han, förstås.
Lundell tog bilen från Skåne i dag i sen augusti, lade under en femtimmars-session ny sång på allt och vände sedan hemåt. Hejdå-hälsningen i dörren var tydlig; ”Now it´s up to you”.
Huvudsaken att texten når fram, den rätt mörka, allvarliga.
Den dag i augusti som det här reportaget görs är allt fortfarande superhemligt, få vet ens att en skiva är under produktion, inte ett ord har nämnts i media.
Med dator, fyra hörlurar, fårskinnstofflor och ett gammalt minneskort mixar Dahlbäck för närvarande låten ”Imma på spegeln”. Det låter stort, luftigt, annorlunda, inte ett enda klockspel.
Det nya och av nöden tvungna har givit ny energi i musiken, tycker Andreas, som ifjol även gav jullåten ”Stockholm i december” sin ljudskjorta.
– Om vi spelat in live i studion med hela bandet är risken att vi bara malt på, nu har jag haft tid att ge låtarna en helt annan utformning.
Och huvudpersonen själv, är han nöjd?
– Mycket, ibland mejlar han stora bokstäver, ”FANTASTISKT”, ibland något påpekande och ofta har han en point där. Jo, Ulf verkar mycket nöjd.
Tolv låtar under lika många förmiddagar är färdigställda i det lilla arbetsrummet, gula tapeter, trägolv med patina, med utsikt över fälten vid vägs ände på en lång rak grusväg i Bro.
Om den märks i soundet, den gotländska hösten, inte, då!
– När jag jobbar är världen i den här fyrkanten, säger han och måttar skärmen med händerna. Om jag sitter här eller i en källare i Stockholm spelar ingen roll. Men det är klart, det är skönare att ta paus här.
För han har verkligen landat i det gotländska, Dahlbäck, även om han tillbringar mycket tid i studion i Stockholm. Där jobbar han med ”alla”; Helen Sjöholm, Peter LeMarc, Anna Ternheim, efter Lundell har arbetet med en Hansson de Wolfe United-platta dragit igång.
Andreas Dahlbäck hade just ingen anknytning till socknen, ville bara en förändring på andra sidan 50, bort från Stockholm, där han för all del också bor emellanåt.
I Bro vaknar han tidigt om morgnarna och tänker på, nej, inte ljudbalans och trum-fill utan på taklister, grundfärg, vattenläckor och kvickrot.
– Det är så mycket jag vill göra här, jag älskar att jobba med händerna, säger han när vi går ut. Jag måste gräva upp den här syrenhäcken, den sprider röta till de andra växterna här och…vet du förresten något bra murare?