Nyligen utsågs Årets eldsjäl 2020 och en av de nominerade var Anki Boman. Orsaken till nomineringen var hennes stora engagemang i Kulturföreningen Norra Gotland, Kuno, där hon är ordförande. Det blev inte Anki Boman som fick utmärkelsen men det spelar ingen roll för henne.
– Jag kände att jag vunnit bara genom att någon har skrivit in och nominerat mig. Det är häftigt och roligt, säger hon.
Men först förstod hon inte varför hon blivit nominerad, hon var tvungen att ringa Roger Hammarström på Tillväxt Gotland och fråga.
– Han svarade att "Det är bara en eldsjäl som inte vet varför man är nominerad", berättar Anki.
Kuno bildades 2015. Då hade Anki Boman bott i Fårösund i tio år och känna att hon ville ha mer kultur i sin närhet. Hon drog ihop ett möte med andra som kände likadant. 22 personer kom och ur det bildades Kuno där Anki Boman blev ordförande, en post hon fortfarande sitter på.
– Det är så fantastiskt roligt, det är en av de roligaste grejerna jag gjort i vuxen ålder, att få göra något som betyder så mycket för många, säger hon och fortsätter:
– Att skapa förutsättningar för många att ha roligt tillsammans, det gör mig glad.
Kulturföreningen har bland mycket annat ordnat musikkvällar och föreläsningar, de har bokcirklar och visar film och teater för både barn och vuxna. Och verksamheten växer för varje år.
– Det första året hade vi runt 20 arrangemang, förra året var det 53, säger Anki Boman.
Anki Bomans engagemang, inte bara i Kuno utan i vad som händer i bygden i stort, bottnar i att det sociala betyder mycket för henne.
– Människor är viktiga. Inte bara att de finns där, de ska må bra, det behöver vara roligt. Det är det viktiga, säger hon.
Förutom att vara ordförande i Kuno är Anki Boman också gymnastiktränare och hon har nyligen öppnat en trampolinpark i ett gammalt militärmagasin. Hur mycket tid hon lägger ner på ideellt arbete har hon ingen aning om.
– Det är väldigt mycket. Men du får ju hela tiden någonting tillbaka, det är det som driver mig, säger hon.
När Anki Boman inte jobbar ideellt driver hon och hennes man vandrarhemmet i Bunge. Under sommarsäsongen är det fullt upp och någon ledig tid finns egentligen inte.
– Jag har inget jobb, jag har en livsstil. Det betyder att jag och min familj kan bo och verka här där vi har valt att leva, avslutar hon.