Marie Nilsson Lind, som på lördagens gjorde entré i Så Mycket Bättre, gjorde sist i programmet sin första tolkning. Hon valde Daniel Adams-Rays och Tim "Avicii" Berglings låt "Somewhere in Sthlm" och gav den namnet "Anropar himlen".
I den anropade hon just, och talade till, alla musiker som möjligen spelar tillsammans där i himlens stora sal, bland dem hennes egen syster Josefin. Anropade alla de som inte finns hos oss längre.
I sista versen anslöt barndomskompisarna, grannarna från När, ainbuskarna Annelie Roswall och Bittis Jakobsson.
Det blev en verklig känslostorm, i Grå Gåsens matsal och landets tv-soffor.
– Jag trodde jag var beredd, men ack nej. Allting kom över mig den kvällen, säger Bittis.
Ainbusk var ju hennes, deras, liv. De gjorde så mycket tillsammans, förverkligade så mycket. Från debuten i tidigt 80-tal, via shower, storsuccéer och svensktoppsplaceringar till sista framträdandet för tio år sedan.
De gick, som Bittis säger, på energi, kraft och jäklaranamma, de bestämde vad de ville göra det – och så blev det så.
Att medverka vid Så Mycket Bättre var fullständigt omtumlande, säger hon. Det var ett fint kvitto på vad Ainbusk betytt, och kanske alltjämt betyder, för andra:
– Det var en underbar kväll där allt rördes runt, allt kom tillbaka och oj så många tårar. Jag trodde jag var beredd, men det var jag verkligen inte. Jag saknar verkligen Josa och allt det vi fyra gjorde ihop, säger Bittis Jakobsson.