"Jag har inte kunnat skilja på livet och jobbet och har haft turen att kunna försörja mig på det". Så inleder Jonas Wickman en presentation av den utställning med konst och konsthantverk som finns att se i sommar på den gamla bensinmacken i Burgsvik som numera är utehäng med sushi och glass – och har en egen utställningshall.
Här finns flotta champagnebord prydda med mosaik som Jonas Wickman designat och lagt tillsammans med vännerna Ulli Sommestad och Lotta Landelius. Den sistnämnda finns också representerad med egna, guldskimrande, verk i en hörna av lokalen. Jonas visar också flera oljemålningar med samma motiv; en gammal lada.
– Självporträtt. Jag tror allt man gör är självporträtt", säger han.
Ladan finns i Hellvi. Där håller han till när han inte, som nu, övernattar hos äldre brodern Andreas i Burgsvik, eller är hemma i Sollentuna. Eller – är på någon valfri plats i världen i färd med att försköna en restaurang, eller lägga en mosaik till "någon rik knös", som han uttrycker det. Går det bra behöver man inte ställa sig in hos kundkretsen.
Jonas Wickman håller hantverkskunnandet, grunderna för en konstnär, högt. Det har han med sig sen barnsben. Hans mamma var konstnär och brukade i överförd mening predika att "man spelar sina skalor". Hans pappa, som var pälshandlare, hade skådespelarambitioner och briljerade med limerickar. Brodern Andreas far var utrikesminister (S) under några år i början av 70-talet och sedermera riksbankschef.
Jonas Wickman berättar om en uppväxt präglad av det moderna samhällsbyggets framväxt, i en familj där kreativt skapande uppmuntrades – förenat med en äldre bondsk moral. I familjens hus i Hagalund stod dörrarna öppna. Allt var möjligt. Så vad gjorde Jonas?
– Trimmade mopeder, byggde modeller – och målade bilder.
Motordrivna tvåhjulingar har han fortsatt med. En speciell sak på utställningen i Burgsvik är den Wickman-motorcykel som finns med, det enda exemplaret. Cylindrarna är gjutna efter modell från en HD, sen är det egna konstruktioner. Män flockas runt maskinen, konstaterar Jonas Wickman. Man får hoppas att de då inte missar de många ömsinta porträtten.
Oavsett vad han ger sig i kast med vill han att ett kunnigt hantverk ska synas.
"Kärleken finns i bryendet", avslutar han sin presentation av utställningen.