Det närmar sig tioårsjubleum för konstnären Sanny Laurins sommarutställningar i Laurins lada.
– De första somrarna arrangerade jag faktiskt två utställningar, säger Sanny om evenemanget.
I år deltar fyra konstnärer som Sanny har bjudit in. Det är Jessica Lundberg, Visby, som främst visar oljemålningar. Lars Rylander, Tofta och Ljungskile bidrar också med måleri, Torbjörn Berg från Etelhem och Stockholm med skulptur och Anna Ekros, Stockholm med sex verk från en fotografisk serie, betitlad: "tankar om natur och historia". I en presentation av idéerna bakom bilderna skriver hon att hon gärna återkommer till tankar om klimatkris, ekokritisk naturförståelse och pandemier. I högsta grad aktuellt, alltså.
De nu för tiden obligatoriska frågorna till arrangörer om hur man tänkt kring coronan får svar: jodå, det kommer att finnas handsprit, och jadå, det är gott om utrymme i lada och trädgård även om förhoppningen om hundra gäster på vernissagen fredag kväll infrias och tilltugg serveras utomhus vid en food truck. Som väl de flesta så upplever Sanny Laurin den pågående pandemin som obehaglig, liksom tonen i den politiska debatten.
– Att prata om att smittan och sjukdomen sker för att regeringen gör något med berått mod, det är hemskt att säga så. Det är riktiga övertramp.
Men han är för sin del ändå hoppfull om att vi någon gång får ägna vår uppmärksamhet åt andra problem. Med den pågående klimatförstörelsen är det värre:
– Pandemin kanske man kan se som en varningsklocka. Den visar hur sårbar mänskligheten är. Snurrar hjulen inte går det mot katastrof. Snurrar de väntar en annan slags katastrof. Jag har försökt fånga det där i skulpturer, till exempel i en där man riskerar att krossas av ett hjul, säger Sanny Laurin.
Han berättar att han funderat mycket om hotet mot klimatet de senaste åren och att det är vad han försökt återge i sina konstverk. Nästan allt han själv ställer ut inne i ladan är nya verk och de kretsar på ett eller annat sätt kring sfäriska former i olika dimensioner, till exempel i träskulpturen gåvan, där en liten glaskula försiktigt, nästan vördnadsfullt, lämnas från en hand till en annan.
– Klotet vi lever på är utsatt för hot, men det är också så vackert, säger Sanny Laurin.
Konsten i ladan är arrangerad så att färgstarka målningar och foton samsas med tunga skulpturer i brons, trä och betong.