Första gången Pierina Wester bodde på Gotland var som ung fotoelev på folkhögskolan i Hemse.
– Jag ville vara kvar redan då, men sökte vidare till fotohögskolan i Göteborg och kom in. Så det var inte läge då och allt annat kom emellan, säger hon.
Pierina arbetade som fotograf och konsthantverkare i årtionden, innan det blev det läge att återvända till ön. Hon hade sin verksamhet och sammanhang i Dalarna, där hon var med i ett hantverkskooperativ i Rättvik och hade en stugbutik i Tällberg. Därifrån reste hon även till andra platser för att sälja sina verk, som Sälen, Åre och Vemdalen.
– Allt det där fick jag släppa, så man är lite orolig över hur det ska bli. Jag öppnade lite i maj och har fått ett otroligt positiv gensvar. Det känns jättefint, säger hon om den nya butiken hemma i Burs.
Hantverksbutiken ligger i ett gammalt brygghus vid prästgården. Hennes arbetsrum finns i bostadshuset, som hon delar med sin sambo Jonas Ericson. Han fick jobb som kyrkoherde i församlingen och hon följde med till ön hon aldrig hade velat lämna.
– När den här möjligheten kom var det ingen tvekan. Då var det verkligen givet, säger Pierina.
I butiken syns spår av hennes hantverksliv. Där hänger återbrukade kimonos som hon har sytt av gamla gardinlängder, prydnadskuddar med egna fototryck på fodralen och naturfotografier från snötäckta landskap.
– Många av mina vänner i Dalarna blev så förvånade att jag skulle flytta hit. De trodde i så fall att jag skulle upp i fjällen, säger Pierina.
Här sitter hon i stället i en somrig trädgård, med solstolar till salu där hon har broderat orden ”Ge dig tid”.
Fjällvärlden har alltid varit den plats där hon själv har gett sig tid, mellan högsäsongerna som egenföretagare.
– Man säljer bra under sommaren och inför jul, men däremellan är det kämpigt. Men för mig så har det varit värt allting för att jag har min frihet och kan vara med och styra. Det är ovärderligt för mig, säger Pierina, som har bott vid vandringsleder under flera säsonger.
Ända sedan 90-talet har hon varit stugvärd för Svenska turistföreningen. Hon började på Kebnekaises fjällstation och sökte sig därefter till de mindre stugorna med självhushåll, som ligger med en dagsetapps avstånd längs lederna.
– På sommaren måste du vandra ut dit själv och hur länge beror på vilken stuga längs med leden du är. Jag har främst varit där vintertid och då körs man ut med skoter. Man får börja med att skotta sig in till dörren och hugga upp vattenhålet, säger Pierina.
Därefter har hon tagit emot skidande gäster i stugor utan el, rinnande vatten och mobiltäckning.
Även om Pierinas tillvaro där är annorlunda än här, så finns det likheter.
– För mig ger fjällen och havet samma känsla. Vidderna och känslan av frihet. Det är till och med samma vindpinade och karga växtlighet här vid kusten som i fjällen.
Där kunde hon fotografera de kala träden i Vindelfjällen och här fotograferar hon de karga träden på Närsholmen. Hit kommer kunder till butiken och dit kom gäster till stugorna.
– Det här är precis som att vara stugvärd, att världen kommer till mig. Det blir mer likheter än vad jag hade trott även med det, säger Pierina.
Hon ser fram emot alla säsonger på Gotland.
– Tanken är att jag vill vara här året runt nu. Framförallt den första vintern för att se hur det är här. Men jag vill inte släppa fjällen, känner jag att det drar så åker jag iväg och kommer tillbaka, säger Pierina.