NĂ€r Sophie SĂ€ther Mahfouf luslĂ€ste texten till Clara Strauchs âWeedsâ för att förbereda sig för inspelningen av musikvideon fastnade hon för ett ord: Dandelion (maskros). Denna vĂ€xt, allmĂ€nt betraktad som ogrĂ€s, har en stark symbolisk laddning, insĂ„g hon efter nĂ€rmare studier pĂ„ internet.
ââMaskrosen behöver bara pyttelite mark för att kunna vĂ€xa. Jag tycker att det Ă€r en vĂ€ldigt trĂ€ffande bild för vad lĂ„ten handlar om, i alla fall för mig: Att överkomma svĂ„ra perioder i livet.
Man pratar ju om maskrosbarn ocksÄ ... sÀger jag.
ââJo, jag har hört det, men vad betyder det egentligen? svarar Sophie SĂ€ther Mahfouf.
Hon sÀger detta mot slutet av intervjun, efter att hon beskrivit sin egen livsresa, som började pÄ GrÄbo och bar vidare till Kalifornien och New York.
MotfrÄgan överrumplar mig. Ett maskrosbarn? Helst hade jag velat hÄlla upp en spegel.
För nog Àr Sophie SÀther Mahfouf ett ganska bra exempel pÄ vad vi menar med begreppet. Inte för att hennes barndom skulle ha varit sÀrskilt svÄr, och GrÄbo Àr förstÄs inte sÀmre Àn nÄgon annan plats. Samtidigt fanns det inslag som kunde förefalla aningen betonggrÄa för en drömmare som Sophie SÀther Mahfouf.
ââDet var vĂ€ldigt ovanligt att trĂ€ffa nĂ„gon som sysslade med, eller pratade om, nĂ„got konstnĂ€rligt nĂ€r jag vĂ€xte upp. Och om man skulle flytta nĂ„gon annanstans, eller strĂ€va efter nĂ„got större ââdĂ„ var man tvungen att ha rika förĂ€ldrar. SĂ„ brukade det lĂ„ta, sĂ€ger hon.
ĂndĂ„ var det hĂ€r, pĂ„ Gotland, som Sophie SĂ€ther Mahfouf tog sitt första danssteg. Detta skedde pĂ„ Visby dansskola nĂ€r hon var i fyraĂ„rsĂ„ldern.
ââJag var dĂ€r med min mamma. NĂ€r lĂ€raren â Julia Bendelin â sa Ă„t oss att gĂ„ upp pĂ„ dansgolvet satt jag kvar i mammas knĂ€, livrĂ€dd. Hemma satt jag aldrig still, men jag var vĂ€ldigt blyg pĂ„ den tiden. DĂ€rför krĂ€vdes det lite övertalning innan jag vĂ„gade dansa nĂ€r andra sĂ„g pĂ„. Men nĂ€r jag vĂ€l kom över tröskeln den dĂ€r gĂ„ngen har det inte varit nĂ„got problem.
Sophie SÀther Mahfouf bodde i princip pÄ Visby dansskola under sin tid pÄ ön, sÀger hon. Efter studenten, och flera sÀsonger i Gotlands musikalkompanis ensemble, bestÀmde hon sig för att söka till scenutbildningen vid Santa Barbara City College i Kalifornien.
Hon kom in; bollen var plötsligt i rullning. Studierna Àr avklarade sedan en tid och nu vÀntar Sophie SÀther Mahfouf pÄ genombrottet. Hennes tillvaro i USA prÀglas av stÀndiga auditions.
Ett och annat pĂ„hugg har det faktiskt blivit, dĂ€ribland en roll i Netflix-produktionen âOrange is the new blackâ â snöpligt nog bortklippt â och nĂ„gra repliker i en kommande, Ă€n sĂ„ lĂ€nge namnlös, polisserie av Jenny Lumet, bekant bland annat för den hyllade filmen âRachel Getting Marriedâ.
ââJag har inga krav pĂ„ mig sjĂ€lv att jag mĂ„ste lyckas i branschen. Det Ă€r inte dĂ€rför jag gör det hĂ€r. Jag styrs av hjĂ€rtat, gör alltid det jag sjĂ€lv vill. För mig handlar det mer om att hitta en balans i livet, att vara lycklig.
Och nĂ€r Gotlandsamerikanska singersongwritern Clara Strauch, en nĂ€ra vĂ€n sedan barndomen, undrade om hon kunde tĂ€nka sig att göra en video till lĂ„ten âWeedsâ sa hjĂ€rtat ja.
Musikvideon, som spelades in i nationalparken Death Valley en bit utanför Los Angeles, visar ett lÄngt obrutet dansnummer i ett vidstrÀckt ökenlandskap. Sophie SÀther Mahfouf stÄr bÄde för dansen och koreografin, som tagit form i samrÄd med Clara Strauch.
ââJag lyssnade sĂ€kert pĂ„ lĂ„ten nĂ€stan 500 gĂ„nger. Det var som att detaljstudera en monolog, dĂ€r varje komma har betydelse.
Dans förhÄller sig ju alltid till rummet pÄ nÄgot sÀtt. Hur skapar man koreografi nÀr det inte finns en tydlig grÀns för detta rum?
ââVisst Ă€r det sĂ„. Det finns ett parti i videon dĂ€r jag springer mot kameran. NĂ€r vi spelade in det kĂ€ndes det som att jag kunde springa i all evighet â för fĂ€ltet tog ju aldrig slut. Att dansa pĂ„ en sĂ„dan plats Ă€r oerhört befriande. Samtidigt kan man kĂ€nna sig instĂ€ngd i den friheten. Men det Ă€r ocksĂ„ precis sĂ„ jag tolkar lĂ„ten: Den handlar om att kĂ€nna sig inlĂ„st, trots att man har total frihet.
I slutet av videon stannar kameran vid ett ogrÀsparti i den karga saltöknen; Àven i Death Valley trÀnger sig livet igenom den hÄrda skorpan. Inga maskrosor visserligen.
I alla fall inte bokstavligen.