Gotlands Konstmuseum stängde för tre år sedan. Galleriföreningen lades ned, BACs (Baltic Art Center) fina utställningslokaler har försvunnit. Det ser mörkt ut för konsten. Eller?
Vad händer i kris? Jo vi går samman. Konstnärer, grupper och konstföreningar träffas och diskuterar, försöker lösa tillsammans. Några konstnärer övertalar länsmuseet att öppna Konstmuseet mot att de själva kurerar, hänger och vaktar. Det har under året resulterat i några fantastiska inblickar i det gotländska konstlivet. I kraft, och vilja. I diskussioner och debatter. Vi arrangerar dialogmöten, deltar i Art meet ups, ordnar upprop.
Kanske håller något till slut på att hända. När diskussionerna var som hetast i media och i radio tillsatte länsmuseet till slut en referensgrupp med experter från riket och ön att komma med synpunkter på ett framtida konstmuseum. Förvånande nog kom den till slutsatsen att det befintliga konstmuseet omgående borde öppna och med tiden byggas ut med en klimatanpassad del för utställningar med värdefulla inlån. Det blev också lösningen för länsmuseets anlitade arkitekt Christian Hegarth. Konstmuseet bedömdes robust och bra för de flesta utställningssammanhang men borde även rymma möteslokaler, fikarum. Kanske verkstad. En omdisponering av rummen kunde dock rymma det mesta. Och på sikt då en klimatanpassad tillbyggnad.
Regionstyrelseförvaltningen gav parallellt en konsultfirma i uppdrag att snabbutreda en översyn av hela konstområdet. De kom med viktiga förslag till förändring. De professionella konstutövarna är öns resurs och måste tas bättre tillvara. Med produktionsstöd, projektstöd, stipendier och verkstäder. Bara 10 procent av kulturbudgeten på Gotland går till konstområdet, vilket är ovanligt litet i jämförelse med övriga Sverige.
Av översynen framgår att Konstmuseet kostar knappt 4 miljoner om året. Fast det är stängt och tomt. Mycket pengar i jämförelse med det som idag tilldelas de professionella utövarna.
Konstnärerna och föreningarna behöver en plats att mötas på och utbyta tankar. Med varandra och allmänheten. De vill ha utställningsmöjligheter. Stöd till arbetslokaler.
Hitintills har regionen förlitat sig på länsmuseet.
Men för ett länsmuseum är grunduppdraget att bevara kulturarvet. Medarbetarnas kompetens och expertis ligger där och det gör de bra. ”Samtidskonstens roll är vag i förhållande till hur museet beskriver sitt grunduppdrag”. När Konstmuseet öppnade fanns två chefer, en för länsmuseet och en för konstmuseet. Så är det inte längre, all konstverksamhet ligger under länsmuseets chef. Är det verkligen en bra lösning? Kanske bör konsten stå fri?
Konsultfirman som regionen anlitat föreslår ett Resurscentrum för konsten och kanske går det att förena med det som konstnärerna och föreningarna efterlyser: Ett öppet fristående Konstmuseum som samhällsaktör och mötesplats, där konstnärer och föreningar tar plats med stärkta insatser för de professionella aktörerna. Som verkar i staden och på landsbygden. Och betydligt mer resurser till konsten.
Ännu tycks det vara en lång väg att gå innan en lösning finns på bordet. Men politiken engagerar sig. Det nya styret på ön börjar bra!