Efter förfrågan om sommarens program till Medeltidsveckans kansli fick jag beskedet att jag enhälligt är utesluten från detta, för ”Medeltidsveckan inte vill associeras med den tydligt kontroversiella hållning i flera frågor som du väljer att framföra i medier, debattartiklar och andra forum.” Vilka åsikter står det i Medeltidsveckans stadgar att man måste hysa för att få delta? Och vad baserar de sitt beslut rörande mig på, mer än påstådda ”klagomål på min medverkan”?
Jag medger gärna att jag inte backar upp den officiella bilden av relationsvåld som något som enbart handlar om mäns våld mot kvinnor, eftersom det finns solid grund att stå på för att detta inte är könsbestämt. Jag är motståndare till sexköpslagen, anser att genusforskning baseras på ideologisk snarare än vetenskaplig grund och att en vit heterosexuell man inte är mer skyldig än någon annan. Men, vad har det med gotländsk medeltidshistoria att göra? Och sedan när kände sig Medeltidsveckan kallad att agera åsiktspolis och bara tillåta det ”rätta”?
Som historiker vet jag, att varje samhälle, varje tid anser sig ha kommit fram till de absoluta sanningarna. Romarna ansåg det, medeltidens kyrka ansåg det, upplysningens samhälle på 1700-talet, 30-talets Tyskland, 50-talets USA och 2010-talets Sverige. De blir dock alla ifrågasatta av senare tider och de flesta kritiseras i efterhand just för att de försökte tysta avvikande röster, därför att avvikande röster är det som för utvecklingen och samhället framåt, inte nickedockor som värnar om den politiska korrektheten.
Istället för att agera åsiktspolis skulle det mer klä Medeltidsveckan att försöka leva upp till den devis som (felaktigt) tillskrivs Voltaire: ”Jag avskyr dina åsikter, men skulle kunna dö för din rätt att hysa dem”. Varför, Medeltidsveckan, ansluter ni er inte till denna tes istället för till auktoritära mörkermän som vill tysta ned fel åsikter?
Skäms Medeltidsveckan! Ni har just givit det direkta åsiktsförbudet ett ansikte.