För den stora massan var Lindberg mest känd som en av de fyra i gruppen Grymlings, vilka toppade listorna i skiftet 80-90-tal. Han gjorde där avtryck bland annat i låtar som "Jag kan gå ända till Kina" och "Hanna och rättvisan".
För den något smalare publiken var har mest hyllad för sina innerliga sånger, framförda med hans karaktäristiska och minst sagt oskolade röst.
För egen del var Magnus Lindberg mest tacksam för att han emellanåt över huvud taget lockade någon publik.
– Jag har vickat som lärare, staplat plank, försökt få det att gå ihop. Att vara artist är en förmån, tänk att få applåder efter varje låt, tänk om en snickare fick det för varje spik han slog i, skrattade han i en intervju jag gjorde med honom år 2000, inför en spelning på Änkan.
Då hade det just vänt uppåt igen med hyllade comeback-skivan "Ljus i natten", efter några år i skymundan efter Grymlings.
Magnus Lindberg var flitig besökare på Gotland, på sociala medier högtidlighöll många under gårdagen minnet av en "vanlig ödmjuk kille".
Enligt Pugh Rogefeldt, kompisen i Grymlings, fanns det tankar på att låta bandet återuppstå. Men så blir det inte, Lindberg var en allt för viktig hörnsten där.
– Jag är chockad, det kom väldigt plötsligt. Hos mig flyter han nu stilla i minnens flod, säger Pugh Rogefeldt.
Magnus Lindberg blev 66 år gammal, han somnade in i hemmet med sina närmaste.
Kvar finns hans sånger, som "I aska", "Månsken Peggie", "Midnatt i city" och rockrökaren "Röda läppar". Senaste skivan "Magnus Lindbergs skörd" gavs ut 2018.