Sent 1980-tal i Visby, Rasmus Bertholdsson och Mattias Landin var tretton, fjorton och gick i samma klass på Södervärnsskolan.
Tillsammans omfamnade de hela hiphop-kulturen; rappandet, skateboard-åkandet, breakdansandet och graffitimålandet:
– Det fanns inte så många hiphopare i Visby då. Sedan kom Jakob (Ringbom) med i bilden, han är två år äldre än oss, och så blev det som det blev, säger Rasmus, ler lätt, skakar aningen på huvudet.
För det är ju trots allt rätt osannolikt hur den där ”Bira bira bira, bärs bärs bärs”-låten slog och lever kvar än i dag, över tjugo år efter utgivningen.
Det här är andra delen i en serie om hitlåtar med gotländsk anknytning. Förra veckan handlade det om alpina skidlandslagets kampsång ”De ä bar å åk”, med text av Bosse Carlgren. Den här gången vänder vi oss mot lite tyngre beats.
Än i dag händer det att den svenska hiphop-eliten refererar till den där Funkiga As-dängan, men så hängde gotlänningarna också med Infinite Mass – ett av de tyngsta svenska banden i genren –under inspelningen i B3B-studion vid Mariatorget i Stockholm.
– De spelade in en platta samtidigt, det var ju onekligen ganska coolt, minns Rasmus Bertholdsson.
Med sin folkliga stil banade Funkiga As på sätt och vis väg för mer lättillgänglig hiphop än den med de stadigaste beatsen och de allra mest spetsade texterna.
Men först bakåt i tiden, till de där skolåren på Södervärn.
Barndomskompisarna Rasmus och Mattias hade fattat tycke för hiphopen, samtidigt som Rasmus storebror Daniel och dennes kompis Johan Gunnarsson på sin kant höll på att skapa beats med trummaskin och samplingar från allehanda vax.
En dag behövde de en rappare, det blev Jakob Ringbom som Daniel kände sedan tidigare.
– Det blir ju så med pappor i Di Sma, som Rasmus uttrycker det.
Till slut kom så den där dagen i plugget då Daniel, Johan och Jakob knackade på dörren mitt under en mattelektion och lät läraren Håkan Björnson förstå att Rasmus och Mattias måste i väg på en grej.
– Jag minns inte hur det där egentligen gick till, men vi hittade väl på någon ursäkt och så drog vi.
– Johan hade en hemmastudio på sin pappas garage på Söderväg och de hade bestämt att nu skulle även vi spelas in. Någon låt var färdig innan, ett par gjorde vi där. I alla fall spelade vi in tre låtar på eftermiddagen och sedan på kvällen spelade vi live på Bur.
Rasmus, Mattias och Jakob tillsammans på scenen, Funkiga As var bildat.
Eller egentligen inte, den kvällen gick de under namnet Sveas stolthet och körde singback till bland annat ”Grym grabb” och ”Coolaste killen”.
Ur ”Bira, bärs”: Jag vill bli full, jag vill bli jättefull, bara för min egen skull...Botaniserar bland flaskor och fat, sen släntrar man hem dyngrak, humle malt och H2O, en dryck så gudomlig, en dryck så god.
Förebilderna fanns i den amerikanska hiphopen; Run DMC, A Tribe Called Quest, Gangstarr...egentligen allt som gick att få tag på i Wessman & Petterssons skivbutik på Adelsgatan.
Det var hårt och skitigt, gangsters, vapen och våld.
Funkiga As valde en annan, mjukare linje. Det varken fanns eller finns särskilt många gangsters i Visby, på sin höjd ett rallarslagsmål i korvkön till Alis på lördagsnatten.
– Vi rappade om det som var vår verklighet, hur det var att vara ung i början av 90-talet, vi skrev om fester, arbetslöshet och kärleksbekymmer, säger Rasmus.
Sveas Stolthet blev alltså Funkiga As, hur kom det namnet till?
– Vi satt och spånade och så blev det så, jag vill minnas att jag kom på namnet. Sedan gjorde vi den där loggan, en döskallenalle, som kom att hänga med hela tiden.
Vi träffas på Rasmus arbetsplats, ett bryggeri ty händelsevis jobbar han med bira och bärs. Det är en annan tid, allt är så länge sedan. I dag spelar han lite gitarr för husbehov, det är det enda.
I mitten av 90-talet blev kompistrion alltså en slags stjärnor utan att de egentligen hade någon aning om hur det gick till och utan att de, som Rasmus minns det, för en sekund strävat dit.
De har ”Bira bärs” att tacka för allt.
– Vi ville göra en röjig partylåt och eftersom den studio vi då hade låg under Burmesister blev vi lite inspirerande av all öl på hyllorna. Den där ”Bira bärs”-ramsan fanns redan, Hammarby brukade köra den på sina matcher, så vi skrev våra egna lyrics runt den.
Var för sig skrev de, sedan pusslades det ihop det till en låt. Inspirerade av bland andra Run DMC sjöng de inte varsin vers, utan flätade samman sina röster med ord och fraser växelvis.
Det innebär att de inte nödvändigtvis rappar de fraser som de själva har skrivit.
Daniel och Johan gjorde vad de kunde för att slå med sin musik, men brukade lägga med en och annan Funkiga As-låt på de demotejper som skickades runt till skivbolag och folk i branschen.
En dag låg ”Bira, bärs” sist på tejpen. Om den funkade? Den funkade!
Flera bolag hörde av sig, stora EMI var ett av dem, men Asen hade sin pretentiösa integritet och ville inte stöpas om i en styrd karriär, utan sajnade istället med betydligt mindre Areka Records.
Inspelningen gjordes i B3B-studion vid Mariatorget i Stockholm vårvintern 1995 – samtidigt som hyllade Infinite Mass spelade in ”The Infinite Patio”-albumet i studiorummet intill – och gavs ut under våren.
Infinite Mass spelade för övrigt in en ”Bira, bärs”-cover under en blöt kväll i studion. Vart den mastertejpen tog vägen är det dock ingen som vet.
När den sedan gavs ut kom det att bli ett himla liv, på gott och ont:
• I kvällspressen gick svallet högt: Hur omoraliskt var det inte att ge ut en skiva om att dricka sig full!?
• Sveriges Radio P3 bannlyste låten, ett av få svenska verk som dödskallemärkts för spellistorna.
• På en annan lista gick den dock som tåget: In som tvåa på ZTV, Sveriges MTV, efter Robyns debutsingel ”Do you really want me?”.
• Och i Hammarbys supportershop såldes skivan som smör och trion blev sponsrad med merchandise som tack.
– Matte är AIK:are, Jakob är totalt ointresserad av sport men håller på Manchester City för att Oasis gör det och jag ville heller inte ha något, skrattar Rasmus.
Hur var det egentligen, var ni så där fulla som ni rappade om?
– Nej, så var det ju inte, men det var ändå en tonårings vardag. Och vårt budskap var att vi hellre dricker folköl än röker brass.
Vad tyckte era föräldrar, ni var ju rätt unga, trots allt?
– Jag tror de fattade att det var underhållning, det var aldrig någon stor grej.
Det blev inte mycket mer än ”Bira bärs” och efterföljande singeln ”Tofta strand” för Funkiga As. Det är för krångligt att gå igenom här, men kort sagt kan man säga att allt, precis allt, gick emot dem.
Pengarna tog slut, bolaget konkade.
Och nu sitter Rasmus med en helt färdig men outgiven fullängdare, ”Mormors bästa”, inspelad i en specialuppbyggd studio i en sommarstuga i Västergarn medan bolaget ännu hade kosing.
Efter att ha turnerat med ”Bira bärs” i tv-program, festivaler, köpcentrum och skivaffärer runt om i landet gick luften till slut ur trion efter allt strul.
De lade helt enkelt ner verksamheten efter ett par år.
Låten lever dock sitt eget liv, ”haha, den kommer man aldrig ifrån!” som Rasmus säger när jag tar kontakt inför den här intervjun.
En dag lät exempelvis broder Daniel, som fortfarande finns kvar i musiken, meddela att han upptäckt en ”Bira bärs”-sampling på ett album av stekheta Londonjockeyn DJ Vadim.
– ...det är lite häftigt ändå, att den fortfarande spelas efter så många år.
”Strävar efter alkohol, ett sexpack och ett paket dextrosol, en del meckar sig en braja, men jag blir hellre full som en kaja”.
Ramus arbetar med sin öl och har sambo och en dotter, Lexie, som är fyra. Knappt lyssnar han på hiphop längre, han tycker den dog sedan 2Pac och Biggie (The Notorious B.I.G.) dog. Jakob Ringbom är författare, historiker och såväl bor som driver krog i Hamra. Mattias Landin bor i Stockholm, skapar drum’n’bass-verk, dj:ar en del och ser AIK så ofta han kan.
– Det var en rolig resa vi fick vara med om. Och vi har faktiskt spelat några gånger på senare år och även gjort några nya låtar, säger Rasmus.
Som exempelvis ”Fortfarande full”. Utgiven tio år efter ”Bira bärs” är dock temat bekant: Förfest, fest och efterfest, om än något mer nedtonat.
– Den är lite softare och mer städad än en del av våra tidigare låtar. Inte så konstigt, egentligen, dem skrev vi i 18-årsåldern när vi älskade att vara ute och röja.
Du är snart fyrtio, hur är det, vill du fortfarande bli full, jättefull?
– Nej, det är inte samma röj längre. Det blir mest ett glas vin framför ”På spåret”. Men visst kan det ännu vara kul att partaja, även om det sällan händer när man har barn.
Någon utgivning av fullängdaren ”Mormors bästa” blir det nog aldrig, det är för sent. Fast samtidigt:
– Det vore rätt skönt att få ut det, på något sätt. Så det blir klart, liksom. Vi får väl kolla upp vad som gäller med rättigheter och så. Så kanske, kanske.
Bira bira bira bärs bärs bärs, Bira bira bira bärs bärs bärs, Bira bira bira bärs bärs bärs, jag vill ha öl, jag vill ha öl.