Den låg inte särskilt länge på Svensktoppen, ”bara” fem veckor i början av 1976. Men trots det har ”De ä bar å åk” med alpina skidlandslaget överlevt i mer än fyrtio år, åtminstone bland dem som var med när hela Sverige stod still.
I dag djupdyker vi i hur den där texten och inspelningen egentligen kom till.
Som exempelvis att stjärnan själv, Stenmark, inte var särskilt imponerad, ”det heter inte ’De ä bar å åk’, det heter ’Hä bar å åk!”.
– Inte hade jag exakt koll på den dialekten, det kunde han väl sagt till innan låten var inspelad, skrattar Bosse Carlgren i dag.
Det här är första delen i serien ”Hitlåtens historia”, vars idé så klart är lånad från tv-serien med samma namn. Fast här botaniserar vi i fem veckor bland dängor med gotländsk anknytning.
Den 17 december 1974 fick Ingemar Stenmark sitt internationella genombrott. I italienska Madonna di Campiglios slalomtävling åkte han i andra åket upp sig från 24:e till första plats och tog därmed sin första världscupseger.
Det skulle komma att bli hela 86 stycken innan han tackade för sig på våren 1989.
Den fåordige Tärnaby-sonens framfart i pisterna kom att bli en hel nations angelägenhet. Ni som var med minns det, ni andra har hört det berättas: Hur riksdagdebatter avbröts, arbetsplatser tog paus och tv-apparater rullades in i klassrummen.
”På Sveriges alla spisar där bränns middagsmaten vid/ när tv-sporten visar någon utförsåkningsstrid/ för viktigast av allt är Ing’mars tid”.
Bosse Carlgren var en av alla som satt klistrad framför tv:n:
– Jag varken har eller hade någon direkt relation till utförsåkning, men det var fantastiskt att se! Jag minns Stig Sollander och Bengt-Erik Grahn och vad de hette...nu var det plötsligt någon som vann, det hade aldrig hänt tidigare!
Vid den tiden, i mitten på 1970-talet, var stockholmaren Bosse Carlgren redan etablerad textförfattare.
När hans allra första texter kom ut på skiva 1969 – singeln ”Du ska känna dig som hemma” med bortglömda Fem Spader – hade han lagt ner ett idogt arbete för att få sina verk publicerade.
Vi träffas i Carlgrens kök i Visby, bordet fullt med skivor och Bosse full av berättelser:
– Jag och Bitte bodde på Söder, fyra trappor upp med en knarkarkvart på vinden, det var inget vidare när vi fick vårt första barn, Tove.
...så de köpte ett litet hus i Vallentuna, men fick inte riktigt ihop ekonomin. Så när Bosse åkte sina tre kvart med Roslagsbanan till jobbet på Skandinaviska Banken i city och läste i DN om en Stikkan Andersson som hade skrivit tretusen texter och var mångmiljonär, tänkte han att...
– ...jag brukar ju skriva till årsdagar och kalas, så det där kanske man skulle prova!
Sagt och gjort, vi ska göra en lång historia kort här, men Bosse började skriva svenska texter till engelska låtar och sände på eget bevåg runt dem till olika musikförslag.
Och så en dag ringde det från Sweden Music:
– Det var Stikkan, jag tänkte ’oj, är det DEN Stikkan!? Han sa att de var inte så dumma ändå, de där texterna, berättar Bosse.
Och så kom det sig att hans namn hamnade på den ena skivetiketten efter den andra, vilka sällan gjorde några större avtryck...tills den där telefonen ringde än en gång.
– ”Hej, det är Lill”. Det var Lill Lindfors! Hon undrade om jag kunde tänka mig att skriva texter till en krogshow hon skulle göra med Svante Thuresson, ”Albin och Greta”.
Och så blev det, kvar i minnet från den finns inte minst hans svenska text till Mark Lindseys 60-talshit ”Arizona”; ”Axel Öhman”.
Nja, det är inte så lätt att göra historien kort, för den är ju så fantastisk i sig. Så vi rullar väl på ett tag till innan vi når fram till den där alpina dängan.
Och då måste vi gå via duon Magnus & Brasse, vilka Bosse lärde känna via Lill och till vilka han senare bland annat skrev odödliga ”Svordomsvisan”: Slashas, läbbiga as, piss och pest och senapsgas. Helvetes, helvetes, helveteeees...helvetes jävla skiiiit!
Men, 1975. Ett gott år för Carlgrens penna. På våren hade han kommit tvåa i Melodifestivalen med ”Sången lär ha vingar”, framförd av gruppen Gimmicks.
Efter segrande Lasse Berghagens ”Jennie Jennie” men före ballonger som ”Michelangelo”, ”Bang en boomerang”, ”Rockin’ n’ Reelin” och ”Ska vi plocka körsbär i min trädgård” .
I december gavs Agnetha Fältskogs album ”Elva kvinnor i ett hus” ut, till vilken Bosse låg bakom tio av elva texter, bland dem ”Doktorn” och ”Tack för en underbar vanlig dag”.
I samma veva kom förfrågan om att skriva texten till en slags kampsång för alpina skidlandslaget.
Fotbollen hade ju sin egen låt; ”Vi är svenska fotbollsgrabbar”, skriven av förbundskapten Georg ”Åby” Ericson och insjungen av hela landslaget med Ralf Edström och Ronnie Hellström i spetsen inför VM i Västtyskland 1974.
– Mats Westman och Billy Gezon som jag kände som medmusikanter till Magnus & Brasse var hängivna utförsåkare, det var deras idé att göra en låt nu när Stenmark och Stig Strand slagit igenom så stort. Så vitt jag minns var den ingen som beställt den.
Han skrev den hemma i Vallentuna på ett skrivblock med tjocka pärmar och spiralrygg, samma sort han använt i alla år och vilka snart ska överlämnas till Arkivcentrum på Gotland.
Det var dock ännu fem år tills familjen skulle komma att flytta till Gotland, en gård i Lau.
Det första som skrevs där var för övrigt texterna till Björn Skifs och Bengt Palmers musikal ”Spök!”.
Nåja:
”De ä bar å åk med is i magen och med tungan rätt i mun/ varje decimeter är en hundradels sekund/ de ä bar å åk och inget annat, ingen mening med å prat/ Ingemar är tyst och kör och det ger resultat”.
Hela texten är som ett tidsdokument från en era då en hel nation samlades vid samma tv-program och upplevde en gemensam stolthet som kanske aldrig förr och knappast heller senare.
Är den något i texten du är särskilt nöjd med?
– Nja, jag vet inte...kanske att det inte bara är rim i slutet av raderna, utan även mitt i. Att rimma Thöni med ”bön i” tycker jag är ganska snyggt, säger han.
”Men Gros, Gustavo Thöni, Kaiser Franz och Hinterseer/ dom tror jag ber en bön ibland när ingen annan ser/ ack måtte inte Stenmark ta sig ner”.
Alla de där är ju samtida konkurrenter i pisterna.
Låten, och baksidan ”Vi åk bättre da för da” spelades in i Metronome-studion i Vasastan i Stockholm. Hur det gick till vet inte Bosse, han var inte närvarande.
Det var däremot delar av det alpina landslaget; Stenmark, Strand, Jan Green och Calle Briandt.
Titeln, ”De ä bar å åk”, tillskrivs just Ingemar Stenmark som svaret på en radiojournalists undran om hur han bär sig åt för att vinna så ofta som han gör.
Och vad förväntas man svara på en sådan fråga?
24 april 1976 gick låten in på Svensktoppen och presenterades som sexa av programledaren Kersti Adams-Ray. Den kom att ligga kvar på listan i fem veckor.
Debutveckan, liksom de följande två, hade Bosse därmed tre texter på listan; förutom den alpina även tidigare nämnda titlar med Agnetha Fältskog.
De två första veckorna låg ”Tro mig jag behöver dig” med Moonlighters etta, tredje veckan toppade Paul Sahlins ”C’est la vie”.
Att ”De ä bar å åk” fått ett eget liv, hur tänker du kring det, Bosse?
– Det som är skumt är att det är över fyrtio år sedan...jag har skrivit massor av texter, över sjuhundra, men hur många lever kvar? Några stycken. Det är så klart jättekul.
Finns det någon låttext ute i den stora världen av musik som du önskar att du skrivit?
– Nej, det kan jag inte säga. Det finns många fantastiska texter som jag kan tycka är superbra, men det är inte riktigt mitt språk, jag skulle inte skrivit dem så.
Hur är det, ditt språk?
– Det är svårt...jag vet hur det inte ska vara. Inga onaturliga ordföljder, inte betoning på fel ställen, den ska förstås ha ett innehåll...nej, det är svårt att säga.
1969 gavs singeln ”Åh kära” ut med en nu bortglömd artist vid namn Johnny. Dess förlaga är Beatles-låten ”Oh darling”, bland de sista som gjordes lokal text på innan Liverpool-kvartetten satte helt stopp för sådant.
Bosse Carlgren skriver än i dag texter, om än inte i samma omfattning som förr. Det senaste han gjorde var fyra, fem tillkomna nummer till nyuppsättningen av ”Spök!”.
För närvarande översätter han romanser till gotländske operasångaren Henning von Schulmans basröst, just nu knåpar han med Modest Mussorgskijs ”Dödens sånger och danser”.
– Det är en lite annan genre än alpina kampsånger, skrattar han.
Förresten, träffade du någonsin Ingemar Stenmark?
– Nej, aldrig. Men jag hoppas att han ändå tyckte om låten, trots att det blev ”Dä” istället för ”Hä”.
Jo, det finns flera av Bosse Carlgrens 70-talstexter som överlevt, Smurfarnas ”Hallonsaft” till exempel. ”Saft, saft, hallonsaft, bättre saft har ingen haft”. Är inte det en klassiker så säg!