Hennes cv är fullt av superstjärnor som burit hennes hantverk, på scen, i videor och under fotosessions: Rihanna, Lady Gaga och Alicia Keys är bara några av dem. Jaså, ännu fler? Jodå: Katy Perry. Britney Spears, Nicki Minaj och Christina Aguilera.
Men, säger Fannie när den här telefonintervjun görs:
– Helst vill jag inte lägga så jättestor vikt vid det där, även om det är kul, förstås.
Så okej, då gör vi inte det. Men, till dig som är nyfiken: vi återkommer förstås ändå till lite kändisarna längre fram i den här artikeln.
Ett svartvitt foto på en tioårig Fannie, du har redan sett det här på uppslaget. Så länge sedan, så långt härifrån. Vad visste hon om livet då, när världen inte sträckte sig längre än dit där skolbussen stannade i Fårösund.
Ja, vad visste hon? Fannie sitter fjorton siffror bort, i sin studio i Stratford i östra London, när den här intervjun görs.
Jag frågar hur det ser ut där hon är: Gammalt trägolv, vita väggar, stora fönster och väldigt stökigt.
Utanför fönstren leker barn i en kindergarten, själv är hon mitt inne i produktionen av ännu en kollektion designat ringbrynjehantverk.
Den ska sedan ut till återförsäljare i Paris, Tokyo, New York, Chicago...världen har blivit hennes forum.
– Många designers har produktion någon annan stans, i Kina eller Thailand eller så, men ringbrynja är så smalt och speciellt så jag jobbar med mitt eget team och är personligt involverat i allt.
Men låt oss först återvända till alltings början, till Valleviken i sin relativa litenhet där på nordöstra Gotland. Det är där hennes hjärta finns, så tydligt känns det ännu efter snart tolv år i London.
– Gotland är fortfarande hemma och kommer alltid vara det, säger hon.
Hon är inte på ön så ofta, två, tre gånger om året, bara. Senast i april, faktiskt, i barndomshemmet där mamma Madde och pappa Gunnar bor kvar.
Där, bortom Londons myller av intryck och uttryck, är allt som det alltid varit, en plats att landa då och då.
Den här tioåringen på bilden, vem var hon?
Hon skrattar, Fannie. Det gör hon ofta under intervjun. Ett reflekterande skratt, som att hon inte förrän nu ens tänkt på att tiden gått:
– Ja, vem var jag…? Jag gick i Fårösundsskolan, där pappa var matte- och kemilärare. Och jag spelade mycket fotboll, ibland sju dagar i veckan.
Fårösunds GoIK först, sedan Hangvar, Gothem och distriktslaget. Men när den ena efter den andra lagkamraten tog steget till Dalhem tog Fannies nya liv vid, med studier i skrädderi och mode på London College of Fashion.
Ta dig tillbaka till den tid när det allra mesta ännu låg framför dig. Hur tänkte du att livet skulle bli?
– Jag funderade på många yrken…modedesigner, hårstylist, fotograf, arkitekt. Det enda jag visste säkert var att jag inte ville ha något kontorsjobb.
Från Gotland till London som 18-åring, direkt efter gymnasiet och där öppnade sig världen. En tid fortsatte hon med fotbollen i klubben Kick United FC, men till slut blev de två evighetslånga timmarna till och från träning och matcher för mycket. Så det fick vara.
Inspirationen från hemorten var tydlig, för Fannie såväl som för alla andra modestudenter. Valleviken, Furillen, den karga norrön gick genom hennes tanke och ut i en stilren kollektion.
– För att ta allting lite längre började jag läsa om Gotlands historia och upptäckte ringbrynjorna från medeltiden.
Hon tog kontakt med Margareta Hoas i Västerhejde, som du kunde läsa om på Du&jag-uppslaget förra veckan.
Margareta och hennes make Göran som tillverkat just ringbrynjor till Fornsalens iscensättningen av slaget vid Visby ringmur.
Så lite Fannie då visste att denna teknik skulle ta henne över världen, till New York och LA, till ett nära samarbete med superstjärnan Rihanna och till ett varumärke, Fannie Sciavoni, uppmärksammat i de stora metropolerna.
– Margareta var jättesnäll och visade mig en massa grejer, sen reste jag tillbaka till London och använde kunskapen till min kollektion...och det funkade ju.
Okej, liteakta här. Företaget heter som det gör då Schiavoni under åtta år var Fannies efternamn, gift som hon var med en italiensk man.
Numera heter hon åter Åkerblom, men namnet i varumärket är kvar. Hennes företag har runt 25 återförsäljare världen över och uppmäksammats i världens största modemagasin.
Som de flesta människor som nått långt med sitt kunnande och kall låter även Fannie fullständigt obekymrad och opåverkad av framgången.
Dessutom har det varit så givet att hon skulle lyckas, säger hon.
Inte för att verka märkvärdig utan för att det faktiskt i hennes värld inte funnits några alternativ.
– Det jag gör nu, det kreativa, var min enda väg, säger hon. Det enda jag kunde tänka mig.
Men så tänker många, men de flesta tvingas söka andra vägar i slutändan.
– Nja, men jag har aldrig ens tänkt tanken att det inte ska gå. Arbetar man hårt så går det, det är så jag tänker.
För det har förstås krävt sitt slit, långa dagar och sena kvällar. Trots att hon i begynnelsen var rätt säker på att att hon aldrig, aldrig skulle starta eget. Hon ville helt enkelt inte jobba jämt…
…vilket alltså är precis som det blev. Jobb, jobb, jobb, passion, driv, outtröttlighet.
Att arbeta med ringbrynjetekniken kräver en viss typ av personlighet, tror hon. Tålamod är viktigt. Matematik också. Det hade hon lätt för i skolan, vilket hjälpt henne i fråga om mönsterkonstruktion.
Fannie Åkerbloms väg till artisthimlens supernovor gick via Los Angeles. Där fick hon, eftersom det ena leder till det andra i livet, jobb som assistent till Rihannas creative director, och arbetade även som produktionsmanager för artistens världsturné ”Last Girl On Earth” 2010.
– Dels i LA inför turnén, dels under första delen av Europa-turnén. Jag åkte i i hennes entourage och varje kväll klädde jag personligen henne i den outfit som jag skapat, berättar hon.
På video se en praktiskt taget naken Rihanna sjunga låten ”Rockstar” iklädd Fannie Åkerbloms smycken; Fannie var med under inspelningen, en slags hälsning således från gotländsk medeltid till fans över hela världen.
Men själv är hon alltså inte mycket för att skylta med dessa världsnamn:
– Det är coolt att så många använder mina smycken, visst är det, det hjälper min business men det är inte mitt största fokus.
Du har inte någon bild på dig och Rihanna du kan skicka över till det här reportaget?
– Nej, haha, jag är inte precis personen som ber att få ta sefies. Oftast är det artisternas stylister som köper anonymt via min webshop så de allra flesta har jag inte träffat. Men Rihanna och Alicia Keys har jag jobbat med personligen.
Hur är de, stjärnorna?
– Både Rihanna och Alicia är bland de mest genuint trevliga och omtänksamma människor jag träffat, så är det faktiskt.
Snart tolv år sedan Fannie Åkerblom lämnade Gotland. Tiden har gått och hon har hunnit göra London till sitt.
Det engelska språket också, faktiskt.
I ett av de mejl hon skickade inför den här telefonintervjun skrev hon på engelska. För att hon tycker det går enklare än på svenska.
Hur känns det? Att plötsligt ha lättare för sitt andra språk?
– Det gick rätt fort, efter bara ett par veckor tänkte jag på engelska. Och så pratar jag sällan svenska. Jag har inga svenska kompisar här, till exempel.
Så det här är ditt första svenska samtal i dag?
– Ja…och det blir inte så många. Mamma och pappa någon gång i veckan, det är det enda.
Dock har hon sin gotländska accent i behåll. Den värnar hon som guld och förvarar i djupet av sitt hjärta.
I London är lägenheten i Haggerston hennes fasta punkt, en tvåa där hon lever med katalanske pojkvännen Mark, han är modefotograf och har tagit bilderna på det här uppslaget.
Där har de sin favoritpub, sin affär, och allt annat de behöver. Där pågår det lilla livet, därifrån cyklar hon till jobbet i Stratford, längs kanalen, genom parken.
Det är en bra väg att trampa och godkänd av mamma.
– Om jag behövt cykla längst gatorna hade mamma sagt stopp, skrattar hon.
– Ja, när Gotlands Tidningar hör av sig ställer jag upp. Jag tycker inte så jättemycket om att bli intervjuad egentligen, men det här gör jag för jag vet att mamma blir glad!
Mamma, pappa, hemma, barndom, uppväxt…vart livets vägar än leder finns det där grundläggande alltid kvar.
Som en bas, som en famn, som en punkt för alltings början.