Under fliken ”liknande artister” på Rhymatics Spotify-sida hittar man bland annat Smaklösa och Di sma undar jordi. Rhymatic, reggae- och dancehallprojektet som sysselsatt Gotlandsbördige Stefan Gabrielsson i mer än tio år, låter inte ett dugg som dessa folkkära band.
Men den som sjunger om gotländska företeelser som Gråbo, VIF Gute och Gotlandsfärjan hamnar oundvikligen i det där facket bland skämtglada pekor-alister.
– När jag började skriva för länge sedan, då på engelska, blev det mycket politiska texter. När jag gled in på det gotländska tog det roliga över. Humor och samhällskritik utesluter så klart inte varandra, men till slut känner man: ”Fan – ska jag sjunga om Stångaspelen hela livet eller?” säger Stefan Gabrielsson, som numera är bosatt i Stockholm.
I flera år har han arbetat med skivan som ska kullkasta bilden av en pajas från byfånarnas ghetto. ”Tolkningen version 1” heter slutprodukten, och den innehåller sju klassiska Ebba Grön-låtar i reggae-tappning. Man bör understryka att det inte handlar om covers i traditionell bemärkelse, utan just så som namnet gör gällande tolkningar.
– Vill man göra det lätt för sig kan man beskriva det jag håller på med nu som ”Så mycket bättre goes reggae”. Men egentligen är det här arbetssättet varken märkvärdigt eller nytt. I den jamaicanska musiken har man gjort så här i alla tider, och inom hiphopen snor man varandras beats stup i kvarten. ”Staten & kapitalet”, Ebba Gröns mest kända låt – en cover det med!
”Staten & kapitalet” blev också den första Ebba Grön-tolkningen Stefan Gabrielsson satte tänderna i.
Ebba Grön är ett ikoniskt band, men vad har de betytt för dig personligen?
– Jag lyssnade mycket på dem i min barndom, det gjorde ju alla. Ebba Grön har genomsyrat hela min syn på livet egentligen. Jag har alltid känt att punken och hiphopen ligger varandra mycket nära, särskilt vad gäller texterna.
Men varför tolka just deras musik?
– Egentligen var jag bara nyfiken: Kan man göra så här? Ett test kan man säga. Jag slogs genast av hur bra punktexterna funkade när jag toastade (ordet för pratsång inom reggae, reds anm.) Då insåg jag att det är ju det här jag vill hålla på med.
2017 är det exakt 40 år sedan det legendariska punkbandet bildades. Det ligger i sakens natur att en och annan textrad kan kännas förlegad – åtminstone vid en första anblick.
Vad har deras texter att säga oss som lever i dag?
– Ganska mycket, sorgligt nog. När jag läser dem tänker jag: Vi har inte kommit mycket längre sedan dess. Ta deras ”Die Mauer” till exempel – det där pågår fortfarande, fast i andra delar av världen. Nej, ”Terminator” (filmen med Arnold Schwarzenegger) gav tyvärr en ganska rättvisande bild av framtiden.
Som man kan sluta sig till av namnet på skivan, ”Tolkningen version 1”, väntar ytterligare tolkningar i framtiden. Närmast på tur står Nationalteatern.
– Skivan är nästan klar, jag räknar med att ha den ute om några månader. Jag skickade faktiskt min version av ”Men bara om min älskade väntar” till Ulf Dageby i Nationalteatern. Han diggade den. Jag försökte göra samma sak med Ebba Grön, men det ska du veta: Att hitta Thåström är som att leta efter en nål i en höstack.
De uppskattande orden från Ulf Dageby tyder på att Stefan Gabrielsson lyckats: Äntligen tagen på allvar.
I samma andetag utlovar han dock en glad överraskning för alla Gotlandsälskande fans.
Stefan Rhymatic Gabrielsson tycks inte vara redo att ställa upp clownskorna på vinden för gott.