Kan verkligen några sketna Facebook-inlägg vara kultur? När Bo Rehnberg först fick erbjudandet att ge ut sina skriverier på sociala medier i bokform trodde han att det var ett skämt. Men det dröjde inte länge innan han hade provtrycket av ”I trotsåldern trots åldern” i sina händer.
– Jag minns en gång när Lars Norén var med i radio. Fragment hette det väl? Han klev in i sändningsstudion och läste följande: ”Avgrunden är den högsta utsiktsposten”. Kunde man göra så där, kan väl jag göra min grej med gott samvete, säger Bo Rehnberg, som, vare sig han vill det eller inte, numera kan räkna sig som författare.
En skrivande människa blev han egentligen först för ett år sedan. Det var då, långt efter alla andra, han gick med i Facebook.
– Jag förstod uppriktigt sagt inte vitsen med det. Jag skaffade ett konto mest för jobbets skull. Men jag upptäckte att det var ett uttrycksmedel som alla andra – dessutom ett som passade mig bättre än andra. Jag gav mig själv en utmaning: ett inlägg om dagen, men det måste finnas en skruv. Om man skriver ”Nu är jag snart frisk. Skönt” så försvinner det bara i flödet. Min variant blev ”Nu är jag så pass kry att min fru blir irriterad på mig igen. Skönt”.
Det senaste året har Bo Rehnbergs Facebook-sida fyllts med liknande kåseriska vardagsbetraktelser, sällan längre än vad som ryms på en mobilskärm.
Hans hustru är en återkommande figur i persongalleriet. Ett smakprov:
"Min fru har en realistisk uppfattning om tid. Det har jag med. Frun hävdar bestämt motsatsen. Jag är, enligt henne, obotlig optimist. Och närmare beröm än så kom jag inte den här veckan heller."Humorn och underfundigheten finns hela tiden där. Ibland kommenterar han samhälls- och debattklimatet. Samtidigt drar sig Bo för att plocka enkla poäng från nätets ekokammare.
– Faran med Facebook är att man blir en propagandamegafon för likasinnade. Det är så lätt att välja bort allt man inte håller med om för att bekräfta sina egna värderingar. Jag har Facebook-vänner som är sverigedemokrater, utan att jag håller med dem. Jag läser gärna Marcus Birro, trots att mycket av det han skriver är uppåt väggarna. Man måste hela tiden se andra sidan.
Men – Bo Rehnberg har inte politiska, filosofiska eller ens litterära ambitioner med sitt skrivande. Det betonar han flera gånger. Helst ska man läsa hans bok på krogen över ett glas öl, säger han.
– Jag är en luststyrd människa. Jag skriver för att det är så förbannat roligt. I min yrkesroll har jag alltid sett till att vara seriös. Facebook gav mig ett uttrycksmedel för den andra sidan av min personlighet, som egentligen alltid varit en del av mig.
Så klart har också bekräftelsebehovet ett finger med i spelet, erkänner Bo.
Har du blivit beroende av att göra uppdateringar och få respons på dem?
Bo Rehnberg har inget riktigt svar på det. Han sitter tyst ett ögonblick, ler och öppnar till slut munnen.
– ... min fru tycker i alla fall det, säger han och brister ut det bullriga skratt som hörts otaliga gånger under samtalet.
Leken är inte slut bara för att boken kommit i tryck. Så länge lusten finns där kommer Bo att fortsätta skriva. Men redan nu har han i någon mån passerat målsnöret.
– Håkan Nesser har sagt att det finns tre saker man ska ha gjort i sitt liv: plantera ett träd, bygga ett hus och ge ut en bok. Nu har jag gjort alla tre.