Skådespelare och filmteam från "Triangle of sadness" på plats i Cannes 28 maj 2022, där de vann guldpalmen Palme d'Or.
– Ska det ta två Guldpalmer innan Bergmanveckan bjuder in mig? säger regissören och skrattar på sitt östlundska vis.
Ruben Östlund är inbjuden för första gången och det har gått en månad sedan han prisades på filmfestivalen i Cannes.
– Första gången var det en surrealistisk upplevelse. Då hade jag svårt att greppa själva händelsen och det var något jag aldrig trodde skulle hända. Andra gången började man känna igen hur det går till och blir också rutinerad, säger han.
2017 vann han med "The square" och 2022 gör han det igen med "Triangle of sadness". Förutom skådespelarna och filmteamet hade han med sig familjen, med sin fru, 20-åriga tvillingdöttrar och nio-månaders son.
– Man vinner guldpalmen klockan 20.30, sedan går man på efterfest och klockan 04.00 är man hemma och byter blöjor i lägenheten igen. Det är en bra realitycheck. Det har varit ett väldigt intensivt år, säger Ruben Östlund, som har fått barn, flyttat ut ur lägenheten för renovering och klippt färdigt långfilmen som han har jobbat på i fem år.
Efter all uppståndelse i Cannes har han landat och känner att det händer för lite.
– Plötsligt längtar jag väldigt mycket efter att komma till Bergmanveckan. Det har varit alldeles för lugnt.
Delar av familjen följer även med till Fårö nästa vecka, där Ruben Östlund kommer presentera invigningsfilmen.
– Det är en film som börjar i modevärlden och vi följer ett par som är fotomodeller och de blir inbjudna på en lyxkryssare som tyvärr går under och de hamnar på en öde ö. Där försvinner de gamla hierarkierna och en städerska är den enda som vet hur man fiskar och gör eld och hamnar då i toppen.
Från lyxkryssaren till överlevnadsön har patriarkatet och kapitalet förändrats.
– Den manliga modellen har sitt utseendekapital och kan inte så mycket annat. Filmen handlar om hur vårt agerande ändras beroende på vilken position vi har. Det är sociologiska och marxistiska teorier som fiktionaliseras på ett roligt sätt, berättar Ruben Östlund.
En av huvudrollsinnehavarna, Hollywoodskådespelaren Woody Harrelson, spexar med sin hatt vid pressvisningen på Cannes filmfestival.
Han beskriver en av huvudscenerna i den satiriska och svarta komedin.
– En storm utspelar sig på lyxjakten där alla passagerare blir väldigt sjösjuka. Kaptenen blir full och spelas av Woody Harrelson som läser ur Marx manifest. Det var starka och roliga reaktioner på det under visningen i Cannes. När man visar sin film där kan publiken annars ställa sig emot en, vara riktigt hård och bua ut en.
På världspremiären i södra Frankrike möttes filmen snarare av spontana applåder och han hoppas även på en aktiv publik till Sverigepremiären på norra Gotland.
Förutom att Ruben Östlund visar sin senaste långfilm kommer han även att visa sin första. Han har också valt att presentera en av Ingmar Bergmans filmer.
– Jag tycker om flera av Bergmans filmer, men jag tycker verkligen om "Skammen", säger Ruben Östlund.
Filmen, från 1968, är en framtidsskildring och beskrivs som en av Ingmar Bergmans mest politiska filmer, där han skildrar det som finns utanför honom. Ruben Östlund beskriver huvudkaraktären som en handlingsförlamad man som hamnar i en krigssituation.
– Jag upptäckte att den var ganska lik det jag själv höll på med, efter att jag hade gjort "Turist", där en man överger sin familj när en lavin hotar dem på en skidresa i Alperna.
I hans dramafilm, från 2014, får mannen som flyr från lavinen lunka tillbaka till familjen när det inte hade varit någon fara. Händelsen gör att han får syn på sig själv och hur det avviker från bilden av den beskyddande mannen.
– "Turist" och "The square" och "Triangle of sadness" hör ihop. De kretsar ganska mycket om män som har problem med sin självbild och brottas med sin mansroll, berättar Ruben Östlund och skrattar innan han fortsätter.
– Det är helt och hållet utifrån egna erfarenheter och för mig är det så viktigt att sätta in ett beteende i en kontext. När jag beter mig riktigt dumt så är det på grund av förutsättningar runt omkring mig. I vår kultur stirrar vi oss blinda på det individuella, utifrån en slags good guy och bad guy-teori.
Genom en sociologisk ansats sätter han i stället in agerandet i ett synligt och skruvat sammanhang.
– Och jag driver så klart hejdlöst med alla, det är ingen som kommer undan, säger han och skrattar igen.
Ruben Östlund i mitten med huvudrollsinnehavarna Charlbi Dean och Harris Dickinson på varsin sida. De spelar fotomodellerna och kändisparet Carl and Yaya, som bjuds in på en katastrofal lyxkryssning för de superrika i "Triangle of sadness".
Humorn blandas med allvar, precis som i hans filmskapande. Där ser han även vissa likheter med Ingmar Bergman.
– Bergman verkade ha väldigt roligt när han jobbade. Han hade någon sorts gott humör samtidigt som filmerna är på fullständigt allvar. Jag har också väldigt roligt, säger Ruben Östlund, som är ivrig att berätta om sin senaste filmidé.
– Den heter "The entertainment system is down", och utspelar sig på en långflygning. Besättningen berättar för passagerarna att det kommer bli en 15 timmar lång flygning utan skärmar och underhållning. En fruktansvärd situation när de är utelämnade åt sina egna tankar. Jag kan inte berätta om den här idén utan att börja le själv, säger Ruben Östlund.
Flera av hans filmscener utspelar sig på begränsade platser, som exempelvis flygplan, hotell eller en ö. Bergman gjorde något liknande i sitt filmskapande.
– Han har någon sorts, teatral renhet i sina filmer som jag är imponerad av. Man låter en film utspela sig på få platser och med en skärpa i det där kammarspelet lyckas man skildra något som är mycket, mycket större.
Regissören Ruben Östlund är inbjuden till Fårö och Bergmanveckan som hedersgäst. Han hade en regnig och kaosartad semester senast han var där. "Min första upplevelse av Fårö var fruktansvärd men jag åker motvilligt tillbaka, med förhoppningen om att bli positivt överraskad", säger han.
Förutom att introducera filmvisningar på tisdag och onsdag ska han delta i samtal. På torsdag ska han bland annat prata om sin relation till Ingmar Bergman.
– När man är filmregissör i Sverige får man förhålla sig till Bergman, så det blir lite tröttsamt att höra om honom hela tiden och det har tagit några år för mig att få lust att besöka hans filmer och titta på dem, säger Ruben Östlund, som har tillhört annan del av den svenska filmbranschen.
– Jag kommer från det motsatta sidan, med Bo Widerberg, Roy Andersson och Kalle Boman och från en slags vänsterrörelse på 60-talet. De har varit mina lärare och inspirationskällor i Sverige, som har varit politiskt engagerade och där grunden i arbetet med att göra film har handlat om saker man vill förbättra i samhället.
Det är fortfarande därför han gör film, men hans position i filmbranschen har förändrats.
– När man är någon slags underdog i branschen bygger man energi på att det finns motsättningar, men jag kan inte göra det längre. Jag kan inte ha en underdogroll utan jag får bli gudfader i stället, säger Ruben Östlund och skrattar ännu en gång.