Festivalen äger rum i Vårdklockans kyrka och illustrerar poesi från olika delar av världen, genom musik, dans och afrikanska trummor. Evenemanget genomförs varje vår och höst sedan tre år.
Berätta om tanken bakom festivalen?
– Visionen är att göra poesi mer tillgänglig i olika former, dans, musik och konst, säger Annika Fehling. Utöver klubbarna Livingroom och Acoustic, arrangerar hon Visbyfestivalen om somrarna.
Ylva Olsson är lärare, tonsättare och ungdomsteaterledare i Visby och tillsammans skapar de Musik- och poesifestivalen.
– Varje år funderar vi över ett nytt tema, men så kommer inspirationen alltid. Det är en så kreativ miljö här med många aktiva, säger hon.
Vilka framträden sker denna gång?
– Vi har ett relativt nytt band, Dear Emily, som spelar tonsatta dikter av Emily Dickinson, säger Ylva Olsson som står för bandets tonsättning i en modernare musikalisk komposition.
Annika Fehling Trio består förutom av sångerskan själv, av Robert Wahlström på slagverk och Christer Jonasson på gitarr.
– Det blir tonsättningar av favoritpoeterna, Nils Ferlin, Sonja Åkesson och Linda Rose-Parks. Jag skriver poesi själv, som jag ofta använder mig av i mina låttexter. Några av dikterna är tonsatta och kommer att spelas på fredag, säger Annika Fehling.
Hans Nyman spelar gitarr till sina egna haikudikter som uppläses samtidigt, och poeten Sophie Jonasson läser ur sina dikter.
Tillsammans med bandet Afrogaist läser och illustrerar Towan Obrador lyrik, Christer Boberg ger ett urval ur sin nya diktsamling och Karin Kickan Holmberg tolkar en av våra mest kända svenska poeter.
Hur påverkas poesi av gestaltningen till musik?
– Texten är alltid i centrum, det personliga uttrycket hos varje artist läggs till detta, säger Ylva Olsson.
I länken mellan dikt och verklighet, mellan dåtid och nutid framträder en allmänmänsklig egenskap.
– Dikter kan ju verka omoderna, men jag ser att när vi framför texterna så här tar många de till sig. Vi människor är oss rätt lika, säger Ylva Olsson.
Annika Fehling vill med poesin i denna form försöka öppna upp ytterligare en upplevelse av poesi.
–Man ger texten en slags kostym utifrån sig själv och den artist man är. Jag hoppas att texten ska hitta in i ett rum där den kan upplevas för fler människor och bli förståelig.