Resan har varit lång, men nu har bröderna Pontus och Jakob Larsson landningsbanan i sikte. Under våren och sommaren har åtskilliga ideella timmar lagts på projektet: En musikfestival med ”euforiskt kulturidkande” som mål, som det heter i pressutskicket.
– Från början var det en drömsk idé bara. Festivaler är en fantastisk plats att möta andra likasinnade, liksom att vara där tillsammans i musiken. Vi är vana festivalbesökare båda två, har till och med arrangerat några på fastlandet. Nu var det dags att göra något liknande här på Gotland, säger Jakob Larsson.
På lördag är timmen slagen. Då intar ett tiotal akter Bunge flygfält för debutupplagan av Festival Martall.
Bland artisterna finns gotländska Väckelsen, The Hanged Man, finska Nightbird och Göteborgsbaserade Nightmärr. Genremässigt spänner heldagen från lågmäld singer-songwriter till rivig metal och punk.
Arrangörsduon har sina rötter i Västervik (båda flyttade till Gotland för att studera) – och det var också där allting började en gång i tiden.
– Martall är en sorts arvtagare till en festival som vi arrangerade i utkanten av Västervik. Temat var jämställdhet, och på den vägen kom vi i kontakt med Ella här på Gotland, som skickade två band. Det samarbetet och det temat fortsätter vi med nu. Jämställd bokning är viktigt för oss. Dessutom har vi inga manliga ljudtekniker – vilket är ganska ovanligt i musiksammanhang, säger Jakob Larsson.
Könsfördelningen inom det svenska musiklivet har diskuterats flitigt de senaste åren. Förra sommaren förekom rapporter om att uppemot 85 procent av de artister som hade bokats för spelningar på Gotland var män – något som ledde till kritik från flera håll.
Hur bra är branschen på att hantera sådana här frågor?
– Viktiga steg i rätt riktning har tagits. Festivaler i dag är bättre på att ge utrymme åt andra än bara män. Men vi är verkligen inte framme vid målet. Här på Gotland gör till exempel Roxy ett kanonjobb, men jag kan känna att de flesta andra på arrangörssidan har en bit kvar, säger Jakob.
En annan utveckling på sistone är att de mindre festivalerna ersätter de större. Här på Gotland gick till exempel mastodontutmanaren Wisby strandfestival omkull efter andra sommaren, medan småttingar som Åhsbergska hagen och Smerock tuffar på. Jakobs och Pontus’ Martall kommer att vara närmare besläktad med de senare än den förra, betonar bröderna.
– Vi eftersträvar det gemytliga och småskaliga. Det är ju den typen av festivaler som gått bra på Gotland. På fastlandet är läget annorlunda. Där är festivaldöden utbredd, även mindre aktörer drabbas. Men vi är måna om att Festival Martall ska få ett längre liv. Vi ser det här som ett återkommande evenemang i början av hösten, när folkhögskolan och universitetet dragit igång. Det är främst där vi har vår målgrupp. Men det är mycket jobb med ett sådant här evenemang. Därför är lokala samarbetspartnerns som Bunge flygfält, Roxy och Ella så viktiga, säger Jakob Larsson.
Slutligen: Ni har valt martallen som symbol för denna festival. Hur tänkte ni där?
– Till att börja med är det mycket vackert ord. Och så finns det så klart mycket tall på Gotland. Men det utmärkande med martallen är att den är så krokig och skrev, att den inte får någon näring. Men det är också det fina med den: Att den går sin egen väg utifrån förutsättningarna. Vi tyckte att det var en tänkvärd bild som passade bra med den festival vi vill skapa, säger Pontus Larsson.