Efter krigsslutet 1945 kom den 25-årige judisk-ungerske Miklos Gardós till krigssjukhuset i Lärbro. Han hade överlevt förintelsen och tre koncentrationsläger, men kampen var inte över. Istället får Miklos Gardós beskedet av en läkare att han var lungsjuk och har sex månader kvar att leva.
Dödssjuk bestämmer sig Miklos då, trots att han bara väger 25 kilo och saknar tänder, för att förverkliga sin stora dröm – att hitta sitt livs kärlek. Han skriver brev till drygt hundra ungerska kvinnor som överlevt kriget och hamnat på olika platser i Sverige. Av dem som svarar är en Agnes och de inleder en brevväxling och senare en livslång kärleksrelation.
För regissören, filmaren och teaterdirektören Péter Gardós, född 1948 i Ungern, var föräldrarnas kärlekshistoria länge okänd. Det var först efter faderns död, som hans mor Agnes Gardós gav honom 108 brev som föräldrarna skrivit till varandra. Péter Gardós läste alla breven samma natt och blev tagen av den storslagna kärlekshistorien. Men det dröjde tio år innan han samlade deras berättelse i debutromanen ”Gryningsfeber”, som getts ut på svenska av Massolit förlag.
Boken blev sedan film, delvis inspelad på ön och med Gotlands filmfond som samproducent.
Bengt Widell, halvtidsboende i Rute, ledde inspelningarna på Gotland och har producerat den del som är inspelad här.
– Det är tre somrar sen vi gjorde själva Gotlandsdelen, innan dess hade de gjort de ungerska inspelningarna. Alla byggnader, som krigssjukhuset i Lärbro, är inspelade i gamla övergivna sjukhus i Ungern. Men det har ingen havslinje där, inget hav, så därför är de delarna inspelade här, berättar Bengt Widell.
Från Ungern kom fotograf, regissör, scenograf, tolk och skådespelaren Milán Schruff som spelar Miklos.
– Vi spelade in vid kusten, vid Fjaugen, Smöjen, Furillens södra udde och i fiskeläget vid Hallshuk, säger Bengt Widell.
Han hade hoppats få se filmen i sin helhet vid lördagens visning på Roxy i Visby. Han har nämligen ännu inte sett den slutgiltiga filmen.
– Nej, jag har bara sett en klippkopia, men jag ska se den på söndag här i Stockholm, säger Bengt Widell.
– Det mesta av filmen är svartvitt, men det finns ett intro och ett slut med mamman somlämnar över de här breven till Péter Gárdos, som är i färg.