Få har som författaren Anna Kajsa Hallgard skildrat människornas liv i det gotländska lantbruket. En av de som fångats av hennes många berättelser är Ing-Marie Tellström i Öja. Hon är aktiv i Gutamålsgillet, var länge sekreterare i Hoburgs hembygdsförening som driver museigården Bottarve, har gett ut gotländska visor och skrivit en bok om traditionerna kring bröllopsfirande på ön. För att nämna något.
Mycket på lek, med dottern Carin Tellström bakom kameran, började hon för några år sedan tillsammans med vänner och bekanta tillverka skämtsamma kortfilmer som publicerades på Youtube. Det kunde handla om komplikationer kring hur man alls får något gjort eller hur det går till att låta sig trugas – och annat med hög lokal igenkänningsfaktor.
Youtubefilmerna gav mersmak. Ing-Marie är Gutamålsgillets representant i det litterära sällskapet som vårdar Anna Kajsa Hallgards minne, så det låg nära till hands att använda någon av Hallgards berättelser som grund för ett manus när hon ville utveckla filmskapandet lite mer på allvar. Det blev först kortfilmen "Saffransbake", byggd på novellen med samma namn. Och nu "Sammetskostymen", en historia hämtad ur romanen "Sorken", men också publicerad som novell i samlingen "Gulläpplar".
– När jag läser Anna Kajsa Hallgards berättelser ser jag bilderna framför mig, på så sätt har det varit lätt att filma, kommenterar Ing-Marie Tellström.
Kontakterna med möjliga skådespelare fanns där redan; Göthe Carlsson och Rune Fröling, som medverkat i revyer och på Bottarvegårdens bygdespel, musikern och sångerskan, därtill brorsdottern, Julia Westberg. "Med gemensamma krafter" letade man fram Noah Jakobsson, som har en viktig roll i filmen och nu, liksom flera andra unga gotlänningar, kan kalla sig barnskådespelare.
Ing-Marie Tellström sökte bidrag från olika sammanslutningar som kunde tänkas ha intresse i ett lokalt filmprojekt.
– Responsen blev bra. Och så fick vi, mycket generöst, låna kameror och annan utrustning från Film Gotland, säger Ing-Marie.
120 000 kronor i bidrag lyckades teamet skrapa ihop. Regissörerna Ing-Marie och Carin Tellström slet utan ersättning, men någon liten slant skulle skådespelarna ha och sen skulle det hyras in hästekipage och bjudas på mat (och godis till barnskådespelarna). I augusti 2019 spelades filmen in på Sudret.
– Jag måste säga att skådespelarna passade bra in i sina roller. De satte sig verkligen in i hur det skulle vara att leva sina karaktärers liv, säger Ing-Marie.
Och du satt i regissörsstol och styrde och ställde?
– Nja, det gjorde jag väl inte. Men filmklappa hade vi! Med ljudet fick vi proffshjälp från Anders Nordh på Ljudstudion Måsen. Han hade ett drygt jobb då det var flera blåsiga inspelningsdagar.
Berättelsen utspelar sig under en sammankomst på en släktgård, för ungefär hundra år sedan. Allt ska inte avslöjas här, men filmmakarnas egna ord; att det handlar om makt, arv och tradition är en sammanfattning så god som någon.
Det började med Youtube-klipp, fortsatte med en halvtimmeslång novellfilm. Just hur blodad tand regissören Ing-Marie Tellström fått vet hon bara själv. Men hon säger:
– Jag visste inte hur mycket jobb det var, utan hjälp av Carin och hennes familj och många andra hade det inte gått.
På förhandvisningen på Folkets Bio i Visby antydde dock regissörsduon att fler Hallgard-berättelser nog skulle låta sig överföras till vita duken.