Det kvittar om man har problem med ryggen, cykeln eller tillväxten – David Ruthström är rätt man för jobbet. Denne 27-åring från Fårö är cykelreparatör, massageterapeut, därtill aktiv inom Fårö framtid och en rad andra sammanhang. Efter årsskiftet gör han dessutom debut som dokumentärfilmare. Med "Fårö 2019" tar han över stafettpinnen från Ingmar Bergman, som på sin tid förevigade den mytomspunna ön i två klassiska dokumentärer, "Fårödokument 1969" och "Fårödokument 1979".
– "1969" var kanske en av de allra första filmerna jag såg. Jag har levt med den och uppföljaren hela livet, så de ligger mig varmt om hjärtat. Många här på Fårö har samma förhållande som jag till Fårödokumenten. När jag jobbade på Bergmancenter 2017 hade vi en visning av dem, och Fåröborna gick verkligen man ur huse. Då slog det mig: Någon borde verkligen följa upp dessa filmer. Jag lever efter mottot att om ingen annan gör det, ja då får jag väl kavla upp ärmarna själv. Och så blev det, säger David Ruthström.
Ambitiöst för att vara ett förstlingsverk, kan man tycka, men David börjar inte från noll. Han har en filmutbildning i USA bakom sig och vet alltså hur man handskas med en kamera. Det var för övrigt på andra sidan Atlanten som han på allvar fick upp ögonen för Bergmans storhet.
– Det låter kanske märkligt med tanke på vad jag nyss sa om "Fårödokument", men varken jag eller någon annan i min familj var något vidare Bergmanfan. Dokumentärerna var något annat, det var först och främst Fåröbornas film, inte hans. Bergman, det var någon äldre herre man såg på ön emellanåt, inget mer. Därför blev jag mycket förvånad när läraren i Kalifornien sa att det fanns tre regissörer man bör känna till: Hitchcock, Scorsese – och Bergman. "Va! Den där gubben hemma?" tänkte jag genast.
Efter det började David Ruthström fördjupa sig i mästarregissören och hans filmkonst. Han intresserade sig särskilt för Bergmans relation till Fårö.
– Han hade ett bra öga för öns själ, trots att han kom dit sent i livet. Bergmans Fårö är en plats där människorna ingår i en gemenskap, men ändå lever för sig. Det är en bild av mig själv och min hemö som jag känner igen.
I "Fårö 2019" möter David Ruthström flera personer som medverkade i ursprungsfilmerna.
– Min morbror var med som en av skoleleverna 1969, vilket underlättade när jag skulle leta rätt på dem som ännu finns kvar i livet. Det har varit jäkligt kul att se vad det blev av alla, särskilt de som försvann till fastlandet.
Hur beskriver de Bergman och inspelningen 40, 50 år senare? Insåg de att de hade att göra med en världsregissör?
– Somliga gjorde det, majoriteten gjorde det inte. Det är först senare de förstått innebörden. Nu finns det en stark känsla av stolthet, att man var en del av denna tidskapsel. Förhoppningen är att min film ska bli en liknande tidskapsel, som folk kan återvända till om 10, 30, 50 år för att få en glimt av livet på Fårö 2019.
Du går i en mästares fotspår. Känner du ingen prestationsångest?
– Jag tror att Bergman skulle gilla det jag gör, men ärligt talat tänker jag inte så mycket på honom. Jag är mest nervös för vad Fåröborna ska tycka. Det är det jag vill mesta av allt med det här: Impa på grannarna.
"Fårö 2019", som förverkligats med stöd från Film på Gotland och Fårö Hembygdsförening, beräknas vara klar i februari. Den kommer att premiärvisas på Bergmancenter.