Ville Jegerhjelm, filmkommissionär på Film på Gotland.
Filmbranschens glamourösa framsida, har en betydligt smutsigare baksida.
– Filmbranschens koldioxidutsläpp är i paritet med den tunga industrin – framför allt är det enorma mängder resor – och det känns inte bra, säger Ville Jegerhjelm, filmkommissionär på Film på Gotland.
Han tror att branschens eget upplägg, där varje filmproduktion innebär nytt folk, nya platser och tidspress, är en del av problemet.
De senaste åren har ändå en diskussion om hur filmbranschen ska kunna bli mer hållbar, vuxit fram.
– För att komma åt problemen måste vi attackera det som heter samproduktion, säger Ville Jegerhjelm.
Samproduktioner innebär att flera regioner eller länder går in med pengar i filmproduktioner, i utbyte mot att delar av produktionen förläggs där. Genom den exponeringen för filmpubliken hoppas platsen stärka sitt varumärke och locka till sig besökare.
Tim Roth och Vicky Krieps, som spelade huvudrollerna i "Bergman Island", som bland annat spelades in på Gotland. Här vid filmfestivalen i Cannes.
Ville Jegerhjelm nämner "Bergman Island" som ett exempel där Gotlands filmfond gått in med pengar. Filmen spelades in på Gotland (Fårö), i Belgien, Tyskland och Frankrike.
– Fyra-fem länder är med och lägger in pengar i potten och alla vill att man ska spela in på den platsen, så filmproduktionen blir ett resande sällskap.
Nu pågår ett arbete för att se hur samproduktioner i norra Europa skulle kunna förändras.
– Det kan till exempel handla om att ett av länderna inte har inspelning hos sig utan bara har efterbearbetning. Då behöver man inte flyga dit en massa folk, säger Ville Jegerhjelm.
Verktyget Hållbar film ska hjälpa filmproduktioner att bli bättre på olika aspekter av hållbarhet.
Film på Gotland kommer också att börja använda ett digitalt verktyg, som utgår från FN:s globala mål och mäter miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet. Verktyget är framtaget av Ronny Fritsche, som har en bakgrund hos Film i Väst, och Simon Strandvik på företaget Greentime.
– Det är det enda nationella verktyget som finns och nu har alla Sveriges produktionscenter enats om att använda det. Vi kommer att använda det här vid alla större produktioner som kommer till Gotland.
Genom att mata in en massa information om produktionen och hur den ska genomföras får man poäng inom de olika områdena. Verktyget innehåller också en koldioxidkalkylator.
Även mindre förändringar kan göra produktionerna mer hållbara.
– Det kan handla om att behålla folk över helgen, men då måste man kunna erbjuda dem ett utbud för att få dem att stanna. Då sparar man pengar, tid, resor och skapar större lugn i produktionen än när alla ska med flyget på fredagseftermiddagen, säger Ville Jegerhjelm.
Maria Wern är en av de återkommande produktionerna som spelas in på Gotland.
Resorna är bara ett av problemen.
– Det väldigt mycket slit och släng i filmbranschen, säger Ville Jegerhjelm.
Han berättar om en filmproduktion i Finland, där man samarbetade med Röda korset. Röda korset gick ut och sökte kläder för filmproduktionens räkning. Produktionen sparade på så vis in hela kostymbudgeten och när inspelningen sedan var över fick Röda korset tillbaka kläderna.
– Motståndet generellt mot hållbarhetsarbete är att man tror att man måste göra en massa uppoffringar. Det här tar initialt lite tid, men använder man verktyget ser man ganska snabbt att man kan spara både tid och pengar som man kan lägga på annat – som kvalitet.
Ville Jegerhjelm, som nyligen följt Göteborgs filmfestival hemma vid datorn, ser en framåtrörelse.
– Hela branschdelen av festivalen handlade om hållbarhet. Det känns väldigt positivt tycker jag.