Dokumentären om den ryske filmregissören Andrei Tarkovskij hade Sverigepremiär i fredags. Filmen "A Cinema Prayer" bygger på unika ljudinspelningar som låter regissörens egna ord ta med betraktaren på en historisk resa genom hans liv och verk. Bakom filmen står regissören Andrej A. Tarkovskij jr som är son till den legendariske regissören med samma namn.
Dokumentären spelades in under 2018 och är en internationell samproduktion där gotlänningen Peter Kropenin är svensk producent på HoB AB. Förutom Peter Kropenin finns det även en italiensk och en rysk producent.
– Det är en poetisk film, en annorlunda dokumentärfilm, säger han.
Andrei Tarkovskij regisserade under sitt liv ett fåtal filmer.
– Han gjorde åtta filmer och de är mästerverk allihop. Min favorit är "Den yttersta domen" som handlar om den ikonmålaren Andrej Rubeljov, säger Peter Kropenin.
Den sista filmen, "Offret", spelades in 1986 på Närsholmen med svenska skådespelare och ett team där många gotlänningar deltog. Under inspelningen fick Andrei Tarkovskij veta att han hade cancer och sjukdomen kom sedan att ta hans liv. Gotland, och i synnerhet Närsholmen, är därför en symboliskt viktig plats och har en viktig roll i dokumentären.
Enligt Peter Kropenin har Andrej A. Tarkovskij jr lyckats komma nära sin far i dokumentären.
– Man får en större förståelse för honom, lite mer än i andra dokumentärer som är gjorda, säger han.
Peter Kropenin var själv inte med under inspelningen av "Offret" men han känner klipparen Michael Leszczylowski som klippt både "Offret" och denna dokumentär, vilket skapat en närhet till Andrei Tarkovskij. Peter Kropenin har även haft täta kontakter med Andrej A. Tarkovskij jr som försökt lära känna sin far och hans konst bättre genom arbetet med filmen. Arbetet har väckt många tankar hos A. Tarkovskij jr som i ett pressmeddelande säger:
– Är det möjligt att mer än 30 år sedan hans död återigen höra regissörens röst när han pratar om sitt liv, sitt yrke, sitt kall? Det var målsättningen när jag bestämde mig för att göra den här filmen. Att ta tittaren tillbaka till regissörens ursprungliga tankar och känslor och dela med mig av känslan av hur det var att möta konstnären, mannen och livsrådgivaren som var min far.