– Jag hade bara sett en råkopia av filmen tidigare. Nu var det en helt annan upplevelse. Jag blev lite rörd, säger Rune efter första visningen på stor bioduk.
– Det är en riktigt sorglig historia. Anna får ett vansinnigt tufft öde, säger Julia som förutom rollen som Anna även skrivit filmmusiken som förstärker vemodet.
Filmatiseringen av Anna-Kajsa Hallgards novell har officiell premiär i Levide bygdegård på söndag, men visades för bland andra medverkande på Folkets Bio i Visby förra veckan.
Till det yttre är det ingen sorglig historia. Ramberättelsen skildrar en släktmiddag på en gotländsk gård. Stekar och gotlandsdricka dukas fram. Solen lyser, och filmfoto från drönare fångar in häst och vagn på väg genom Storsudrets landskap när det är som vackrast.
Det sorgliga berättas i den underliggande historien. I ekipaget som flygfotot fångat färdas lille Lars-Jakup, hans mamma Anna och farfar Oskar. Anna är änka, och Lars-Jakup är nu den länk som ska se till att släktgården som har gått i arv i 200 år stannar i släkten. Det är farfars bestämda uppfattning.
Gårdens öde äventyras om Anna uppvaktas, och det är precis vad som sker under släktmiddagen när Gustav dyker upp, iförd halmhatt och nyvaxade knävelborrar. ”En sån sprätt” fnyser farfar Oskar. Lika mycket som filmen berättar om lille Lars-Jakup så skildras Annas utsatta läge.
– Anna-Kajsa Hallgard ville ge röst åt de som talar så tyst att ingen hör, som i den här berättelsen, säger Ing-Marie Tellström som bearbetat novellen och svarat för regi.
”Sammetskostymen” inleds med att filmbolagets logotype visas, precis som vilken storfilm som helst. Men Cinema Ciceron Gotland är verkligen ett litet familjeföretag. Ing-Marie Tellström har svarat för regi, dottern Carin har skött kameran och barnbarnet August Tellström har ansvarat för bland annat tagningarna med drönare.
Efter visningen fick familjen Tellström frågan om en uppföljare.
– Hade ni frågat efter sista dagen hade vi sagt ”aldrig mer”, säger Carin Tellström och berättar om hur inspelningarna bland annat störts av en granne som tröskade på åkern intill och återkommande av passerande flygplan på himlen.
– Men vi har lärt oss mycket och det finns många misstag vi inte behöver göra en gång till, tillägger hon och avslöjar att man bland Anna-Kajsa Hallgards noveller hittat underlag till en ny.