För ungefär ett år sedan flyttade Inga Kempe till Gotland.
För ungefär ett år sedan flyttade manusförfattaren och regissören Inga Kempe, ursprungligen från Söråker i Medelpad, till Gotland.
– Jag har varit här och jobbat med en del inspelningar och sett hur fint det är, säger hon om flytten till ön.
Intresset för motorer har nog alltid funnits där, men det var först för ett par år sedan som snart 30-åriga Inga Kempe förstod det.
– När jag var liten älskade jag att bygga modellbilar, gärna med elektriska motorer, men ingen kom på tanken att introducera mig för motorer. Det tog 20 år innan jag mekade med en motor första gången.
Det började med att Inga Kempe för några år sedan hittade en mopedbil av modellen Piaggio Ape 50 på Tofta prylmarknad.
– Den var röd då och i bedrövligt skick – den funkade inte. Men jag tänkte att jag ska laga den. Så jag skruvade isär motorn i molekyler flera gånger om. När jag väl hade fått den att funka så ville jag måla om den.
"Jag är en sån människa som besjälar saker, framför allt fordon, jag knyter väldigt mycket an till bilar, bussar och grävskopor. Det var inte förrän jag började skruva på modepbilen som jag förstod varför", säger Inga Kempe.
Hon visar stolt upp den gula skönheten, som på sätt och vis också blev upptakten till hennes senaste filmprojekt, som går under arbetsnamnet "Jag skulle fram jag". En långfilm om Berta Persson, mer känd som Buss-Berta, Gotlands och Sveriges första kvinnliga busschaufför, som på 1920- och 30-talen körde busslinjen mellan Kappelshamn och Visby.
Det var en kollega som berättade för henne om Buss-Berta.
– Han var eld och lågor över Buss-Berta och eftersom att jag så nyss funnit mitt eget motorintresse, så blev jag förstås också eld och lågor. Jag har letat efter en film om en kvinnlig mekaniker och när jag hörde om Buss-Berta så kände jag att det här var vad jag hade letat efter.
Inga Kempe fascineras av Buss-Bertas liv. "Det är väldigt tidigt ännu och jag kan inte riktigt säga hur nära verkligheten jag vill ligga."
Buss-Berta har beskrivits som en riktig kraftkvinna. Hon drev åkeri och senare pensionat tillsammans med sin man och hon födde åtta barn.
– Det är fantastiskt att tänka att hon tog hand om den stora familjen och var ansvarig för busslinjen samtidigt. Jag undrar vems idé det var att köpa åkeriet – hennes mans eller kanske Berta själv?
Men Buss-Berta stötte också på motstånd, som när hon skulle ta busskörkort. Närmare 100 år senare finns fortfarande ett visst motstånd mot kvinnor som vill ägna sig åt mekanik.
– När jag googlade "kvinna lagar bil" för bilder till pitchen, så kommer det upp "menar du: kvinna försöker laga bil". Jag ville också ha en bild på en gravid mekaniker eftersom Berta hade många barn men det finns inte en enda bild på en gravid mekaniker på hela internet, berättar Inga Kempe.
Den inställningen hoppas hon att hennes film ska hjälpa till att ändra på.
– De här små flickorna, som är jag i dag måste få de förebilder som jag inte har haft – jag gick miste om en passion.
Inga Kempe introducerar mekanik för brorsdottern Sigrid.
Nu har Inga Kempe fått 100 000 kronor i stöd till sitt filmprojekt.
– Det betyder jättemycket. Det är otroligt lyxigt att få stöd så här tidigt i processen, det är verkligen ett incitament för att sätta sig ner och göra research och det gör att jag kan jobba vidare med projektet. Det är också inspirerande att idén väcker intresse.
Ett barnbarn till Buss-Berta har redan hört av sig och Inga Kempe hoppas komma i kontakt med fler släktingar som kan berätta om Buss-Bertas liv.
– Och om någon vet var det finns en gammal buss eller en verkstad från 20-talet så får de gärna höra av sig, säger Inga Kempe, som tror och hoppas att Buss-Berta ska engagera gotlänningarna.
– Det här är verkligen en Gotlandsfilm, Buss-Berta känns som hela öns kvinna.