Det handlar om en fotoutställning som tar avstamp i och med den brand som, vållad av ett blixtnedslag, 2012 totalförstörde hennes lada vid Herrvik. En omtumlande händelse som slutligen resulterat i den bildutställning som den mångsidiga konstnären Agneta Gazelius nu presenterar.
En svit bilder som tar besökaren med på en färd genom hennes liv.
– För mig är alltid berättelsen det intressanta, framhåller hon.
På de vita väggarna hänger motiven indelade i temagrupper. Konstnären gillar att skapa associationer hos betraktaren. Och i galleriets kontorsdel återfinns sviten med motiv som var upprinnelsen till hela utställningen; grävskopans arbete i ruinerna efter ladan.
Här återfinns dock inga bilder från själva branden.
– Jag var i Visby och såg inget av själva branden. Men grannar plåtade. Men jag tog inte med dessa ”klassiska” bilder.
De som finns med visar olika delar av hennes livsväg.
– Det är personliga bilder. Jag är personlig. Men alla kan nånstans känna igen sig.
Hon har gallrat hårt. I en trave lutad mot galleriväggen står några av de bilder som föll bort i den sista genomgången.
– Målet är att det ska vara luftigt.
Några bilder hänger också ensamma. En avfotograferad visar den runt förra sekelskiftet verksamme ateljéfotografen K J A Gardstens ”fotografiatelier”. Och avslut sker med ett fotografi från en ovanligt smyckad kista vid en begravningsceremoni på östra Gotland.
– En bra avslutning, som vi vet att vi inte kommer ifrån, summerar Agneta Gazelius.
Agneta Gazelius har hela sitt liv arbetat med fotografi i olika former oavsett vilken konstriktning hon i övrigt verkat inom och har avbildat allt från politiker till hästar.
– Jag byggde min första förstoringsapparat av bland annat en mjölkflaska.
Hon arbetar såväl analogt som digitalt och i olika tekniker genom åren.
– Det är oerhört spännande med fotografins utveckling.
Vid ena kortväggen står också en teve uppställd. Där visas en berättelse via en rörelse som Agnetas mor gjorde på henne. Dansaren Julia Klingvall agerar i filmen där en stol intar platsen som en sorts trygghetssymbol.
Minnen är över huvud taget viktiga för Agneta Gazelius. Minnen av olika slag: doft-, kropps-, hörselminnen...
I ett av gallerifönstren ligger ett antal löv. På håll ser de läderartade ut men de är riktiga.
– Jag sparade dem i höstas och tänkte att de kommer nog till användning. Konstnärer är konstiga...
Förutom fotografierna och teve-föreställningen kommer Agneta Gazelius att bjuda på en performance om bland annat förlåtelse. Den gör hon förstås under vernissagen men även senare under utställningstiden.
– Mycket är självupplevt. Men jag har också i samtal tagit upp andras minnen och upptäckte att jag fick en sammanhängande berättelse.
Och på platsen där ladan stod ska det nu byggas ett bostadshus.
– Det är skönt att se att fågel Fenix vaknar igen. I dag känns det som att jag har försonat mig med händelseförloppet.
”Minnen kan inte brinna” har vernissage i dag kl.15-19. Utställningen pågår till den 19 juni.