Fåglarna har givit honom andrum

Under åren på höga chefspositioner fann Ulf Ahlquist ro genom att gömma sig i gryningen. Så gör han än i dag, med sin kamera. ”Man blir ett med naturen”, säger han.

Ökenpiplärka knallade omkring vid Sysneudd i maj ifjol. Ulf Ahlquist var där med sin kamera i gryningen och förevigade denna sällsynta gäst.

Ökenpiplärka knallade omkring vid Sysneudd i maj ifjol. Ulf Ahlquist var där med sin kamera i gryningen och förevigade denna sällsynta gäst.

Foto: Ulf Ahlquist

Fröjel2022-11-03 19:05

Allra helst ger han sig av innan det ljusnar så han är på plats innan fågellivet vaknar. Han vill störa så lite som möjligt. 

Han slår upp sitt pop up-gömsle och hukar med sin kamera, en Nikon med 150-600 millimeters teleobjektiv. I ryggsäcken finns kaffe och mackor.

undefined
Ulf Ahlquist söker lugn och ro i naturen. Under sina år på höga chefsposter fungerade foto- och fågelintresset som en ventil.

Det är det totala lugnet, osynlig för fåglarna i deras egen lokal; örnarna, titorna, lärkorna, gässen.

– Att fånga dem på bild…det är ett välbefinnande. Eller jag vet inte vad det är, egentligen. Ett intresse som växt sig starkare med åren, säger han.

undefined
Ökenpiplärka knallade omkring vid Sysneudd i maj ifjol. Ulf Ahlquist var där med sin kamera i gryningen och förevigade denna sällsynta gäst.

För den stora allmänheten är Ulf Ahlquist främst känd för sina många chefstjänster. Senast, innan pensionen, var han i fyra år vd på Gotlandsbolaget. Där slutade han 2014.

Dessförinnan tio år på Schenker och före dess såväl terminalchef som personalchef på rederiet. Många år inom sjöfarten men alltid på land.

Jobbet innebar mycket och tungt ansvar, tuffa beslut och långa arbetsdagar.

– Naturen har alltid fungerat som en ventil. Att fotografera fåglar gör att man stänger ute allt annat för en stund, säger han.

undefined
En blåkärrhök svävar över himlen. En flyttfågel som företrädsvishäckar på myrar och öppen barrskog i norra Skandinavien och övervintrar i Sydeuropa.

Väggarna i villan i Fröjel är fyllda av fågelbilder, så är även hans sajt på Facebook. Han har varit fågelskådare sedan tidigt 80-tal, berättar han.

Egentligen var det fotointresset som kom först, i mitten av 70-talet köpte han sin första kamera, en Praktica, i Holmerts fotoaffär i Visby.

Han lärde sig hantverket på egen hand och genom Hermods-kurser; bildkomposition, ljus och allt annat därtill. Dessutom byggde han sitt eget mörkrum.

Det var i början av 80-talet han hittade fågelintresset, via en kurs hos gotländska skådargurun Olof Armini.

– Vi blev ett litet gäng som träffades om helgerna, lärde oss om rovfåglar, vadare, småfåglar och allt du kan tänka dig. Varje termin avslutades med en fest hemma hos Harald Norrby vid Valle i Klinte, minns han.

undefined
De vitkindade gässen har Gotland som mellanlandning på sin väg till och från Arktis.

Det var i samband med att digitalfotot gjorde entré som han på allvar började fotografera fåglar. Det förenklade redigering och bildbehandling betydligt. 

Nu plåtar han med passionerad entusiasm, ett intresse han kan ta med sig överallt.

– Jag åker till Närsholmen, Faludden eller några annan fågellokal, men ofta går jag här nere i Gannarve-viken.

undefined
Stjärtmes. En stannfågel som oftast uppträder i familjesällskap, rastlös och relativt oskygg.

Vad är det med fåglar som fångat dig så?

– Ja, vad är det…de är vackra att se på. Men de säger också mycket om naturen och klimatförändringarna…

…säger han och berättar om tofsvipor, vitkindade gäss, flyttstråk, biotoper och födotillgång. Berättar om den artdatabank där tusentals observationer läggs in varje dag och där det över tid går att se hur fågellivet påverkas, ofta negativt, av klimatet.

undefined
Ulf Ahlquist fångar fåglar i gryningen med sitt jätteobjektiv.

Han försöker fånga fåglarna levande, så att säga. Inte bara en pippi på en pinne. Nej, helst rörelseoskärpa i vingslagen eller annat liv eller dramatik i bilden.

Med sitt långa teleobjektiv kommer han nära, till vadarnas långa ben eller rovfåglarna krokiga näbb.

Örnar är vardagsmat numera. När han började plåta fanns inga örnar alls på ön.

– Nu sägs det finnas 50 havsörnsrevir och lika många kungsörnsrevir. Gotland är örntätast i Sverige, faktiskt.

undefined
En liten kungsfågel tittar fram, Sveriges minsta fågel som endast väger 5,6 gram.

Han hoppas att hans bilder kan få folk att intressera sig för naturen. Pandemin har inneburit ett uppsving men han ser gärna att ännu fler ger sig ut i skog och mark.

Bra för folkhälsan men också av godo för naturen i sig. 

– Många som far ovarsamt fram med miljön, kanske kan det här hjälpa som motrörelse. Naturen är känslig, vi måste tillsammans ta hand om den.

300-klubben

Club 300 är en välkänd förening för fågelskådare som bildades 1984. Till en början var kravet för medlemskap att ha sett 300 arter, det slopades dock med tiden. 

På sin websajt, och även med annan teknologi, uppdaterar de var ovanliga arter kan ses för stunden.

Ulf Ahlquist känner igen många arter men kallar sig inte ”hårdskådare” och för inte statistik. Men dyker det upp en raritet brukar han försöka få en fin bild. ”Och jag brukar följa vårfåglarnas ankomst, då är de fulla av prakt och energi”.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!