Det tog drygt 40 år, men nu är den klar – Gammelgarns egen sockenbok. Eller böcker eftersom arbetet är uppdelat på två band, en allmän och en som satsar mest på bebyggelsen.
Väl tajmat med tanke på att Gammelgarn dessutom är Årets socken.
Låt mig säga det först som sist; det är en ovanligt lyckad sockenbok. Med lite om mycket, föredömligt korta texter, välskrivet, läsvärt.
Berättandet – och berättarna – är en viktig del i boken. Jag gissar att Christer Jonsson har en stor del i det. Den så välkände bokutformaren har inte enbart svarat för layout utan också påverkat mycket av innehållet. Utan honom hade inte boken blivit vad den är.
Två personer till måste nämnas även om många sockenbor hjälpt till. Det är projektledaren Britt-Marie Klintström och den så flitiga Monika Lindahl som bidragit med så mycket research och texter.
Alla lär de ha bidragit till att boken berättar om så många människor. Finns det nån gammelgänning som INTE är med? Jo, säkert några men inte många. Många finns på bild och särskilt roligt är bilderna på bönder ute i sitt arbete.
Apropå bilder har Christer Jonson haft med ett finger också där. Han har lagt ner mycket arbete på dem.
Innehållet är annars det traditionella; kyrkan, skolan, föreningsliv, mycket greve von Rosens Danbo, förstås. Gammelgarn har varit en socken med 90 mjölkgårdar, men nu berättar Eva Tivell att sista kossan försvunnit. Men lamm finns det.
Texterna är som sagt hyggligt korta även om det finns undantag – när det gäller naturen. Men här har man anlitat proffs som Danne Carlsson och Hjalmar Croneborg.
Annars är det överraskande många sockenbor som själva skriver och berättar. Det gäller också i delen om bebyggelsen, där ofta fastighetsägarna själva skriver och ger både fakta och berättande. Det ger en personlig touche, en extra krydda.
Bebyggelsedelen berör inte enbart fastigheterna utan bjuder också ett omfattande persongalleri.
Mycket bidrar alltså till en bra sockenbok. Men tuppen och hönorna? Jo, mitt i alltihop får vi läsa roliga historier om tuppen Knutte som hellre hittade yngre och snyggare hönor i granngården, och om de tre hönorna som gav sig ut på vift som fripassagerare på bussen!
Roliga detaljer men som ändå betyder mycket för bokens helhetsintryck.