Inte är det ändå en evighet sedan Christer Jonson började sitt värv inom tryckarkonst och formgivning.
Men ganska många år ändå. Från 50-talets blytyper och hans unga år på Anders Beckmans skola. Men för mig är det lite som att möta och samtala med självaste Gutenberg. Sådan erfarenhet och kunskap samlad i en och samma person. Medan årens gång och teknikens landvinningar i grunden helt förändrat alla förutsättningar.
Christer sitter i sin ateljé nära Sysne. Berättar om livet. Ja. Lite grand. Men nu mest om det befriande stickspår som hans arbete med affischer under åren inneburit. En särskild konstart. Vars betydelse sköt i höjden kanhända kring förra sekelskiftet. Och nu i kölvattnet av datorer och dess alla vävar förpassats till historiens bakgård. Samtidigt som Bukowskis auktionerar ut de gamla bilderna för fyrsiffriga belopp.
Vi bläddrar bland dokumentationen. De ryska och italienska futuristernas fantastiska collage. Spanska inbördeskriget som färgades inte blott och bart av blod men samtidigt av anslående expressionistiska bilder och berättelser stöpta i affischform. Franska. Tyska. Fantastiska polska. Och en del mer eller mindre emblematiska från vår egen fatabur. Stockholmsutställningen 1930. Albert Engström som kämpade för att få behålla brännvin till kräftorna. Framöver via Sture Johannessons haschflicka, de Geers skändande av svenska flaggan. Ja. En helt egen konstart. Där Christer för egen del fick utrymme till större frihet sedan Ulf Berggren vid biografen Fågel Blå i Stockholm entusiasmerade honom för uppdraget. Filmaffischer alltså. Småningom blev andra intresserade. Stadsteatern. Och antikärnkraftskampanjen för linje 3. Med flera. För Christer innebar detta såväl en del priser som kanske i första hand nya konstnärliga kontakter. Liksom inbjudningar och resor runt världen.
Så visar han nu upp ett litet axplock ur denna flod av skapande. Entydigt och förvirrande. Didaktiskt enkelt men med komplicerande bottnar. Färggrannt och jämngrått. Ja. I skiftande kostymer eller alldeles naket. Såsom livet kan beskrivas. I den till synes stumma gestalten av plakat. Skillnaden är emellertid att Christers affischer börjar tala. Ja. Det tar en liten stund. Sen öppnar de för samtal, förlupna blickar, imperativa utrop och förlåtande berättelser. Och en hel historiebok av formgivningens vedermödor.
Vernissage i Skansen Herrvik på fredag. Utställningen pågår till och med 13 augusti