Vad har Lennon och hans musik betytt och betyder? Det är diskussionsämnet för dagen.
Ihopsamlade till Visby stadsodlings trädgård (utomhus, kallt, corona!) är tre Beatlesfantaster i skilda åldrar:
Janne Bertholdsson, 67, främst känd som musiker, solo, i skilda band men kanske mest från Di Sma. På huvudet denna dag en keps han köpt i en Lennon-butik intill Dakota Building i NY, den plats där Lennons liv ändades.
Martin Kristensson, 49, skivsamlare av rang som har en tygbit från sätet i den buss som användes i filmen ”Magical mystery tour” och som en gång träffat Yoko Ono (”Jag jobbade i en bokhandel, vi hade tillfälle att prata ganska länge men jag vågade inte nämna John ”).
Han arbetar på Stora Coop där han är en av dem som gått i bräschen för att butiken även säljer vinylskivor och ordnar rockfestivaler.
Amanda Hoffman, 19, musikalälskare som satt upp ”Annie” på Terra Nova-skolan och som också skrivit manus till egna musikalen ”A day in the life – sagan om John Lennon”.
En audition var planerad till i våras, men då kom coronan. Hur det blir i framtiden vet ingen, men skriven är den efter att hon läst och lyssnat på "allt".
– Jag har alltid gillat äldre musik, 50- och 60-tal, men Beatles! Det är verkligen helt otroligt så mycket bra musik de gjorde och som gör avtryck än i dag.
Hur fick ni veta att Lennon var död?
Martin: Jag kom hem från skolan och farsan stod utanför och fixade med bilen. John Lennon är skjuten, sa han. Jag var bara nio men det skakade om mig ordentligt.
Janne: Jag bodde i Stenkyrka då och hörde det på nyheterna i bilen. Det kändes overkligt. Han var en otroligt viktig del av livet, då och är fortfarande.
När upptäckte ni honom eller kanske främst The Beatles?
Amanda: Jag har en äldre bror som spelat i band och så, han tipsade mig om dokumentären ”How the Beatles changed the world” som jag såg på Netflix. Sedan var jag ute och åkte bil med pappa, det kan ha varit sommaren 2017, och vi lyssnade bara på Beatles, det var liksom: Varför har jag inte lyssnat på det här förut!
Martin: Jag växte upp med countrymusik för farsan och morsan hatade Beatles. Men så fick jag se någon tv-promo till ”Strawberry fields” och då sa det klick. De springer omkring på någon äng och det var det coolaste jag sett och hört.
Janne: Jag minns när jag hörde ”Please please me” på radio, -63, innan de riktigt breakade. Mamma stod och torkade disk och jag stod bredvid och slog gafflar mot diskbänken. Jag var tio, det var då jag bestämde mig för att bli trummis, vilket jag också sedan blev. Ringo var genial, han förändrade trumspelet förstod jag senare.
Vad har Lennons musik betytt för er?
Janne: Den har präglat hela min musikalitet. I min värld är McCartney det musikaliska geniet, Lennon hade andra egenskaper. Deras tävlan gjorde ett plus ett till tre, ingen av dem blev lika bra var för sig.
Amanda: Sedan jag upptäckte dem har jag lyssnat på allt. Det är otroligt att ett enda band har gjort så många bra låtar, hundratals, de var verkligen genier.
Martin: Jag skulle säga att det inte gått en enda dag utan att jag tänkt på Beatles. På låtarna, personerna, transformationen från fyra grabbar med slips till det de sedan blev, hur de banade väg för så många andra…det är mäktigt.
Vad skulle ni säga att Lennon betytt för musiken i stort?
Janne: De ändrade hela populärmusiken, bara sättet att skriva låtar med moll-6:or och ackordsföljder, det märker jag själv när jag skriver, ”jaha, där kom ett moll-6-ackord”, det är helt och hållet från Beatles.
Martin: Jag tycker att man än i dag kan höra Beatles i en del ny musik.
Det är svårt att lösgöra Lennon från Beatles så klart, men ändå: vad gjorde just honom stor?
Janne: En fantastisk sångare, världens rockpipa! Det är märkligt att han inte gillade sin röst.
Amanda: Ja, ”kan ni inte smeta ketchup över alltihop”, som han sade.
Janne: Han kunde förmedla ett budskap även i en enkel sång. Men mycket skrev han under påverkan, det ska man ha klart för sig. Kanske var han världens bäste knarkare.
Martin: Det som intresserar mig mest är hans psykedeliska period, hur han rättar in sig mellan svårmod och glädje, mellan dystopiskt och drömskt, han var liksom kluven i allt, en ambivalens som gäckade, han var inte enbart trevlig att lyssna på.
Janne: Jag håller med dig, Amanda. Det är fascinerande hur mycket bra de åstadkom.
Amanda: Ja, som att de bara skrev och skrev och ändå blev det bra album, jag vet ingen annan som lyckats med det. Det har jag tagit till mig om jag kanske vill skriva något. Även om det går trögt är det bara att fortsätta.
Lennon hade ju en karriär även efter Beatles.
Janne: Ja, ojämn.
Martin: Det blev aldrig magi som tidigare.
Amanda: Jag har inte intresserat mig särskilt mycket för den, det är mest Yoko Ono som skriker. Men det är ändå coolt att han söker nya vägar. Jag gillade fredsbudskapet med ”Give peace a chance”. Och så gillar jag hans humor, den var före sin tid.
Martin: Ja, han är fruktansvärt rolig. Men jag vet inte, Lennon efter Beatles, det var mycket psykoanalys och primalskri som inte alltid blev så bra på skiva.
40 år sedan Lennon blev skjuten, 50 sedan Beatles splittrades. Hur är de relevanta i dag?
Martin: På alla sätt, de vinner generation efter generation. Vi säljer ju vinyler på Coop, ganska smal musik, men Beatles har ändå en given plats där.
Janne: Ta bara låten ”Imagine”, med sitt budskap hörs den än i dag, femtio år efter den skrevs. Det säger väl något.
Amanda: Undrar vilken plats han haft i dag om han varit vid liv, den är spännande att tänka. Då hade han varit 80 år. Han hade så väldigt mycket ogjort.
Janne: Ja, precis, på den sista skivan ”Double fantasy” hade han plockat in bra folk och verkligen gjort bra musik igen.
Martin: Det är kanske inte konstigt att det tog tio år att hitta fram dit, med tanke på droger, stress och förväntningar.
Så, till sist, vilka är era Lennon-favoriter?
Amanda: ”Give peace a chans” som jag nämnde, den har gjort avtryck. Men också ”A day in the life” och en annan låt jag gillar är ”Bad to me” som han aldrig själv spelade in, det gavs bort till Billy J Cramer.
Martin: Jag är svag för ”Magical mystery tour”-plattan, det är mer en samling men jag gillar den psykedeliska perioden.
Janne: ”Happiness is a warm gun” är nog min favorit. En gång tillbringade jag och Lennart Bäck en helg där vi spelade alla Beatles-låtar i kronologisk ordning i rätt tonart. Det krävdes mycket vin.