Agerade skum tomte i tomtetimman

Hellre hyrtomte än skumtomtar i massor, konstaterar Henrik Radhe som kämpar med sockerberoendet som uppstått under julen.

Foto: Joel Nilsson

Gotland2020-01-18 10:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Skumtomtarnas tid är förbi. Efter julens frosseri pratade jag med en sockerexpert som berättade att socker är ett värre gift än både narkotika och nikotin. Att komma ur ett begynnande missbruk och att bryta sockerintaget av hemkokt kola och skumma tomtar under julledigheten kan ännu ta veckor. Jag kämpar med att lura mig själv under mottot frukt är också godis.

Under julen agerade jag själv skum tomte. Tomtar tycks vara ett verkligt bristyrke på Gotland, där även vi med minimal skägglängd har en framtid –  om än med begränsad årsarbetstid. Jag blev tillfrågad av flera och kunde omöjligt tacka ja som hyrtomte till alla. Ännu har jag två egna barn hemmaboende, men på sikt kan jag absolut tänka mig att göra karriär på tomtemarknaden. Ett hedersuppdrag, enligt äldsta dottern, och till grannen kunde jag inte säga nej. 

Efter några snapsar i mig blev jag hämtad av en pappa som rymt sitt julfirande en stund. Han körde mig med brinnande lykta och allt till familjerna som hade samlats. Jag krökte ryggen under säcken och vandrade sakta mot det upplysta huset. Bakom gardinerna tindrade barnaögon förväntansfullt i fönstren och små armar och fingrar pekade ivrigt mot mig. En ilning av välbehag gick genom tomtens kropp. Det blev den bästa stunden på hela julen. När tomten sedan skulle gå ville alla mammor dessutom kramas och med sig fick tomten också hel flaska whisky. När den nöjda pappan skjutsade hem mig igen, mitt under tomtetimman mellan Kalle Anka och paketöppningen, såg jag andra tomtar på väg till sitt jobb. Det är ändå roligare att ge än att få och kommande jular funderar jag på att bli proffs på heltid. 

Men att det är roligare att ge än att få stämmer inte alltid. För inte har det varit särskilt roligt att ge bort all kalksten gratis. Visst har vi fått jobb, men hade vi varit smartare på Gotland hade vi för länge sedan krävt några ynka ören per ton som skeppats härifrån. Då hade vi likt Norge med sin olja varit förmögna. De utländska exploateringsbolagen hade med miljontals ton och bara 50 öre tonnet lämnat ett blomstrande samhälle. Kalkpengarna hade räckt för oss till gratis sjukvård, eller gratis resor till och från fastlandet för alla gotlänningar, långt efter att jobbtillfällena är över. Men det är lätt att vara efterklok. Stenrika lär vi aldrig bli och nu ska jag jaga sista abstinensen skumtomtar ur kroppen.

Läs mer om