Det finns många exempel på kändisar som fått in en fot i showbiz under slumpartade former. Harrison Ford blev till exempel Han Solo i "Stjärnornas krig" eftersom han råkade arbeta som snickare i lokalerna där rollbesättningen ägde rum, sägs det.
Alba August har en liknande historia att berätta.
– Tobias påstår att han ville börja jobba med mig efter att han hört mig sjunga på fyllan, säger hon till GT.
Med Tobias åsyftas Tobias Fröberg, den gotländske musikproducenten som lockat en lång rad prominenta artister till studion på ön. Alba August är en av dem. Tre singlar och en ep är hittills frukten av deras sessions i Visby hamn det senaste året.
Tidigare nämnda fyllesång ska ha skett i Tyskland under inspelningen av filmen "Unga Astrid", som Tobias Fröberg skrev musik till och Alba August hade en roll i.
– "Fan, ska vi inte ses och jamma lite", undrade han. Jag tyckte det var skitroligt. Att göra musik har varit som en dröm för mig, något jag alltid velat göra men som nog inte skulle bli verklighet i det här livet, tänkte jag.
Jämförelsen med Harrison Ford haltar förstås. Alba Augusts föräldrar heter Pernilla och Bille och hon är sedan länge etablerad som skådespelare.
– Jag har ju haft fullt upp med min andra karriär, så efter "Unga Astrid" har jag och Tobias letat luckor i schemat. Vi prövade oss fram under lång tid: Vad är mitt sound och hur ska vi jobba? Det var först när vi fick ett skivbolag i ryggen och pandemin kom som vi bestämde oss för att satsa helhjärtat på det här, säger Alba August.
Vad utmärker då Alba-soundet, det som kan höras i låtar som "Killing time" och "Lights"? Bombastisk pop, eterisk och trallvänlig på en och samma gång, kan man kanske säga.
– Vi har pratat mycket om det där, vad som är typiskt mig. "Mystik" blev ett ledord. Och "melankoli". Även i mina dansigare låtar finns det ett mörker. Det är en del av min personlighet, antar jag, men jag får sällan uttryck för den. Musiken har blivit ett sätt för mig att skrika av mig, att bli explosivt extrovert och säga alla de där sakerna jag håller tyst om i vardagen.
Alba August anlände till Gotland nästan helt utan tidigare erfarenheter av ön. Men medeltidsstaden Visby, en plats som andas både mystik och melankoli, kom att spegla det inre landskap som tonsattes.
– Jag har främst varit här off-season och spelat in, och det blir en speciell känsla då. Jag menar, att gå länge längs en gata utan att möta någon, titta in i hus utan livstecken, den hårda men vackra muren ... Det vilar en ödslig känsla över allt det där. För mig är Visby en stad där jag varit ensam mycket, fast på ett fint sätt. I Stockholm är jag upptagen med att vårda tusen relationer samtidigt. I Visby får jag tid och utrymme att gå in i känslorna.
Under sin tid på ön har Alba August på sätt och vis uppfunnit ett eget Visby, med små stråk och rutiner som hon ständigt återvänt till. Musiktidningen Gaffa har publicerat en sorts kreativ dagbok, där August beskriver sin vardag på Gotland.
Ett talande utdrag:
"Det är december och den här gången är jag i Visby i två veckor. Jag bor precis vid domkyrkan. Det är ett sorgligt december. Jag skapar mig små rutiner. Varje morgon går jag först en promenad till havet, vågorna känns väldigt dramatiska. Sen går jag till kyrkan, swishar 20 spänn och tänder ett ljus. Det ligger alltid en ung kvinna med en ryggsäck och sover i entrén. Jag gråter lite. Det är tyst i kyrkan och det älskar jag."
Rutiner är viktigt för dig?
– Jag tror att jag mår bra av det, ja. Just den där episoden med domkyrkan, det var en svår tid för mig privat. Jag minns hur jag gick till studion i gryningsljus varje morgon, tittade på havet och tänkte att jag skulle bli ett med det, känslomässigt. Det var ett sätt att sparka igång maskinen och gå in i studion i rätt känsloläge.
Ep:n "Overflow" släpptes förra veckan och snart är kommande album färdigt. Därmed har Gotlandskapitlet i Alba Augusts liv nått punkt – i alla fall för den här gången.
Kommer samarbetet med Tobias Fröberg fortsätta?
– Både han och jag har investerat mycket i det samarbetet. Vi har också vuxit med varandra, pushat varandra. Så länge vi fortsätter att utmana varandra tror jag att det kan fortsätta länge. Samtidigt vill jag under min tid som artist hinna jobba med annat duktigt folk också, sådana som kan sporra mig på samma sätt som Tobias.