I dag är det fars dag, en dag att hylla och uppmärksamma papporna. Men långt ifrån alla pappa-barn-relationer är bra, en del rent av dysfunktionella.
Psykologen Axel Pettersson har själv negativa erfarenheter av det från sin barndom och det är något man behöver bearbeta innan man själv kliver in i föräldrarollen, menar han.
– Om man väljer att skaffa barn är det viktigt att ha jobbat med sig själv och med eventuella trauman från ens uppväxt, annars kommer det med stor sannolikhet att gå ut över barnen i olika situationer. Det är viktigt att vara emotionellt mogen och inte bara få barn för att åldern är inne, säger Axel Pettersson.
Dåliga erfarenheter från barndomen är något individen kan bära med sig hela livet och det kan ges uttryck i försämrad självkänsla, att inte våga berätta om sina känslor, att personen sluter sig eller inte litar på att människor vill en väl.
– Det är en sak att tillgodose barnen med de basala behoven så som mat och en sovplats, men de emotionella behoven ska inte förglömmas för det är minst lika viktiga – att barnet känner sig älskat och får vara så som den är, blir lyssnad på och respekterad, säger Axel Pettersson.
Han menar även att det är viktigt att välja en partner som är psykologiskt mogen, som har förmågan att reflektera och prata om djupare känslor och tankar.
– Att välja någon att leva med bör göras med omsorg, inte bara någon som enbart uppfyller ytliga attribut. Att ha förmågan till reflektion är viktigt, säger Axel Pettersson.
Män har historiskt inte heller haft samma utrymme som kvinnor att uppmärksamma känslor och sätta ord på det som är jobbigt. Istället har de förväntats resa på sig och kämpa vidare, vilket kan göra det svårt för ett barn att skapa ett emotionellt band till sin pappa då samtalen blir mer fokuserade på ytliga värden.
För den som önskar en bättre relation till sin pappa i vuxen ålder handlar det, enligt Axel Pettersson, i mångt och mycket om att acceptera olikheter och att inte vara rädd att ställa krav. Rädslan för att ställa krav kan handla om att det skulle kunna riskera hela relationen och att man därför håller fast vid en tacksamhet.
Han poängterar dock att målet inte alltid är att återförenas med en pappa som inte varit bra för barnet. Det kan tvärtom ibland vara bättre att acceptera att saker är som de är och att vara okej med att inte ha den pappa man hade önskat sig. Blodsband är inte avgörande och relationer till vänner eller en kärlekspartner kan vara lika viktiga.
– Det är alltid en bra idé att föröka uppnå ett välbefinnande och läka sig från det som har varit smärtsamt från barndomen, och ju tidigare man börjar med detta arbete desto bättre. En terapiform som jag rekommenderar är schematerapi där patienten i trygghet blundar och får fantisera om hur specifika situationer från barndomen hade kunnat göras annorlunda och sedan utifrån det prata och uppnå en läkning, säger Axel Pettersson.
En människa som bär på mycket trauman från barndomen och tar itu med det i medelåldern, kan förvisso börja gå i terapi, men det riskerar då att bli få de teoretiska kunskaperna och kan vara svårt att överföra det till praktiken.
– Det som är det viktiga är i grunden att fylla sig själv med självkärlek och att inte ta på sig skuld för hur saker blivit. Att gå runt med en bitterhet mot sin pappa är heller inte att rekommendera, säger Axel Pettersson.