På fredag, den 21 maj, utkommer Annika Fehling Trios (AFT) andra album "Still". Ett verk på vilket medlemmarna fortsätter utforskandet av sina gemensamt skapade, drömska ljudlandskap.
– Jag känner nog att det är det starkaste jag gjort. Och alla har lagt in sina diamanter i den, menar Annika Fehling.
Hon konstaterar att hon nu via AFT tagit lite nya vägar, bort från den Americana hon verkat i.
– Inte så att jag tagit en omväg. Men jag gick väldigt mycket in i singer/songwriter-traditionen. Men den traditionen är ganska fyrkantig, det ska låta på ett visst sätt och lyssnarna är vana vid att det ska vara så.
– Jag har längtat ur det där, efter något nytt, ett tonspråk som är "öppet" och större. Då hade jag sån tur att jag träffade dessa två (triomedlemmarna Robert Wahlström, slagverk, piano, produktion och Christer Jonasson, gitarr). De längtade också efter att utforska vad som händer om vi målar med andra färger.
Något som inleddes på AFT:s förra och första album "In the Universe".
– Nu handlar det om att ta det vidare ännu mer i den riktningen. Att våga söka vertikalt, gå ner i jorden och upp i himlen. I stället för den mer horisontella marken där man vet hur det är. Som vad händer om vi tar bort refrängen, berättar Annika.
Och när hon kommit med en ny, i stort sett färdig låt har hon fått vara beredd på tunga förändringar.
– Den demoleras och yxas sönder. Smärtsamt, som att hugga av en arm. En stor utmaning för mig men när man vågar vara i den processen har det blivit jättebra, att komma in till kärnan.
I rådande pandemitider har det funnits en fördel med nyskapandet, mer tid för detta när det inte gått att turnera.
– Vi har riktigt kunnat grotta oss in i ljuden, landskapen. Jag tror att vi alla tre längtat efter nya vägar. De här sångerna kommer ur väldigt starka bilder, känslor och förnimmelser och vi har försökt klä det i ett ljudlandskap. Om det kan beröra och väcka saker i lyssnaren så har musiken lyckats, menar Annika Fehling.
Hon är nöjd med albumtiteln, "Still".
– Den går att tolka i så många olika översättningar... "Att fortsätta" är en. För mig är "Still" som en stillbild eller foto fast så mycket mer. Ett avtryck, en händelse eller ett skeende, känslor, dofter. Det blir en hel universumbubbla som vi försöker klä i de här tonerna, de ska bara nå rakt in. Hela albumet är som en resa man går in i och på sista låten, tonen, kommer man bara ut.
Albumtiteln är således på engelska och det är även samtliga låttexter. Och det finns en anledning, AFT:s lyssnarländer. Annika Fehling:
– AFT har en fanbase i Tyskland dit vi återvänder. Vi har fått skjuta upp turnén två år i rad nu men 2022 ska det ske. Även i England, Grönland och USA har vi folk som följer oss och där vi har varit och spelat. Och plötsligt ser vi att vi streamas av jättemånga i Sydkorea, det hade inte hänt om vi kört på svenska. Vi kanske ska åka dit, funderar hon skämtsamt men med lite allvar i botten.
– Den här produktionen är internationell.
Och mötet med en livepublik fulländar musikskapandet.
– Det är någon magi med trion. Något jag letat efter i hela mitt liv, jag hade nästan gett upp. Tillsammans med en publik ett samspel och plötsligt bara en massa gnistor, det som konsten kan göra.
Men i avvaktan på att åter kunna turnera normalt blir det i sommar spelningar i Fårösund, några trädgårdskonserter och en fastlandsturné. Och så förstås en releasekonsert, om än digital. Den 21 maj streamas den via Roxy.