På freadag är det dags för amatörteatersällskapet Wats efterlängtade premiär av farsen "Lita på mamma". Den skulle egentligen ha varit redan för ett år sedan och repetitionerna var redan i full gång när publikgränsen sänktes från 50 till åtta personer och föreställningen sköts på framtiden.
– Sen när vi skulle ta upp det igen så hade två huvudrollsinnehavare flyttat till fastlandet så vi fick skaffa nya, berättar Eva Pettersson, som i vanlig ordning står för regi och ombearbetning av manuset.
Komedin av John Chapman och Dave Freeman heter i original "Key for two" men blev i Sverige känd som "Är du inte riktigt fisk" med Mona Seilitz och Janne "Loffe" Carlsson i huvudrollerna när den spelades på Chinateatern 1986-87.
– Det handlar om en kvinna som har två gifta män som älskare som betalar för hennes uppehälle. Den är lite kontroversiell så, men vi har förlagt den till 80-talet för att det ska fungera, säger Eva Pettersson.
I Wats version lever Harriet (Christina Löthberg) gott i en spatiös våning i Visby. Hon har redan har varit gift en gång och är inte det minsta intresserad av att gifta om sig med varken Göran (Håkan Stengård) eller Alex (Conny Narkun), utan är nöjd med upplägget, som dock kräver noggrann planering. Det ser också till en början ut att fungera fint, med ett strikt besöksschema och dubbla utbetalningar från de båda älskarna. Men snart trasslar det till sig.
– Särskilt andra akten är helt otrolig, när den ena mannen skadar benet och den andra kommer på besök, säger Eva Pettersson.
Barndomsvännen Anne (Amanda Östergren), som kommit på besök från Nya Zeeland, och är invigd i upplägget, är till god hjälp men när en av älskarna bryter benet och blir sängliggande hemma hos Harriet, blir det trassligt.
– En av de bedragna fruarna letar sig dit, säger Eva Pettersson, som själv gör rollen som Görans fru Magda.
Det blir helt enkelt en riktig fars – precis som det brukar bli när Wats ställer sig på scenen.
– Vi har hållit på i över 30 år och de senaste 20 åren har vi spelat fars, säger Eva Pettersson och förklarar tjusningen med genren:
– Det är väl snabbheten och det oväntade – det ska hända något tvärtemot vad man tror ska hända.
Men det finns också utmaningar.
– Det gäller att få upp en rapp dialog och att entréerna blir precis där de ska, säger Eva Pettersson.