"Inte den skitpjäsen", vrålar Emanuelle Davins rollfigur när det blir bestämt att hennes teatersällskap ska spela Shakespeares "Så tuktas en argbigga".
Manusförfattaren Lotta Grut är benägen att hålla med henne. Hon fängslades för många år sedan av bilderna på Elizabeth Taylor i rollen som den arga Catarina och trodde att pjäsen skulle bejaka kvinnlig vrede. Men orginalmanuset från 1500-talet går en helt annan väg. Det är med hjälp av tvång, svält och psykisk tortyr som Petrucchio "tämjer" den arga Catarina. Det är en fars som inte längre är rolig.
– Den är vidrig, summerar Lotta Grut.
"Att bossa en bitch" är namnet på Unga Romas pjäs om pjäsen. Emanuelle Davins rollfigur är lika ilsk som argbiggan Catarina och när ensemblen repeterar får hon de andra skådespelarna att tänka till kring vad det är pjäsen egentligen berättar.
– Vi har metanivån som form, säger regissören Karin Kickan Holmberg.
Och i det här sammanhanget får "skitpjäsen" en funktion, tycker Lotta Grut. Shakespeares manus öppnar ögonen för nutida problem:
– Distanseringen tydliggör att "så här får det väl inte vara".
Efter premiären den 25 november kommer "Att bossa en bitch" att spelas i en vecka för öns högstadie- och
gymnasieelever, men också ha två offentliga föreställningar på kvällstid. Lotta Grut tror att tonåringarna kommer att känna igen sig i livet i staden Padua, där pjäsen utspelar sig. Det är en fiktiv värld, med drag av science fiction, där allt är till salu. Kläder, klockor, krimskrams – och till och med människor. Människor har olika värde. Man äger eller blir ägd.
– Så är det på högstadiet också. Där är inte alla röster lika mycket värda, säger Lotta Grut.
I "Att bossa en bitch" blir mötet mellan Catarina och Petrucchio så omvälvande att de börjar se på världen med nya ögon och bestämma sig för att protestera.
Unga Roma vill med förställningen lyfta frågor om vrede, kärlek och jämställdhet och väcka tankar om att allt kan förändras. De tar uttrycksfulla kostymer till sin hjälp och massor av humor.
– Humor och show. Det mjukar upp hjärtan, säger Lotta Grut.
Föreställningen kantas också av musik, skriven av Annika Fehling och Robert Wahlström, men också av Carl-Mikael Berlander, som är mer känd under sitt producentalias Yung Gud.