Nyligen aviserade Robert Söderström, gotlänning i förskingringen, att han ska börja plugga på Karlstads universitet.
Hur kommer det sig att en rutinerad och någorlunda etablerad dans- och scenprofil sätter sig i skolbänken igen, undrade folket på Facebook. "Covid-19 made me do it" blev svaret.
Härvidlag är Robert Söderström en i mängden. När pandemin bröt ut och landets scenhus, konsertarenor och biografer bommade igen förlorade många inom kultursektorn sin födkrok. Enligt en ny enkätundersökning har var tredje musiker i Sverige beslutat sig för att byta bransch sedan dess.
En annan gotlänning som har haft skäl att fundera över sin framtid är Isak Bendelin. För ett år sedan gjorde han sin första stora musikalroll i Stockholm, bredvid Peter Jöback i "Häxorna i Eastwick" på Cirkus. Genombrottet tycktes nära.
– Jag är inte orolig [för framtiden]. I värsta fall sätter jag mig i kassan på Systembolaget igen, sa han lite skämtsamt i en intervju vid den tidpunkten.
Ett år senare sitter Isak Bendelin i kassan på Systembolagets butik i Mölnlycke.
Covid-19 made me do it?
– Både ja och nej, svarar Isak Bendelin.
– "Häxorna i Eastwick" tvingades bara ställa in de allra sista föreställningarna. Jag har ett nytt musikaljobb på g nästa år, så det här är en planerad paus från scenen. Men jag hade egentligen tänkt mig något annat, kanske att plugga, men med tanke på hur det ser ut nu behövde jag något tryggt. Och då blev det Systemet.
Musikaljobbet på g är en ensembleroll i Malmö operas uppsättning av "Så som i himmelen".
Då har väl musikalartisten från Östergarn sitt på det torra? Inte direkt. Livet som kulturarbetare är komplicerat i dessa tider, även om man har påhugg för stunden.
– Man måste komma ihåg att det är väldigt långa produktionstider i musikalbranschen. Jobbet i Malmö spikades för länge sedan. Om jag ska känna mig säker borde jag redan ha något klart för 2022. Det har jag inte.
Och arbetsmarknaden är avsevärt tuffare nu än för ett år sedan, konstaterar Isak Bendelin.
– Många av scenhusen har gått över mer och mer till interna castingar för att förhindra auditions med stora folksamlingar. Det innebär att jobben framför allt går till dem som redan har en fot inne. Det blir ett helvete för alla nyexade.
Bendelin har satt sin fot på flera stora scener, men inte tillräckligt många för att jobben ska komma av sig självt. Nu börjar dessutom tiden rinna ut; de flesta roller som skulle kunna vara aktuella under överskådlig framtid har besatts.
Fler och fler inom kulturvärlden tröttnar ju på att leva i det där limbot. Överväger du att byta bransch helt?
– De tankarna hade jag redan före pandemin, det var en tuff bransch även då. Och den tanken, att det kunde vara smart att se sig om efter något annat, förstärks så klart när hela branschen är i gungning. Just nu vet jag inte riktigt var jag står.
Att musikalkarriären snart kan vara över, känner du sorg för det?
– Det är väldigt kluvet. Jag kan tycka att det är tråkigt att det här hände just nu, när jag precis har kommit in i Stockholms musikalvärld. Men det kan också ses som en knuff i den riktning jag redan var på väg i: Ett liv där musik och teater har en viktig roll, men inte är allt.
"Så som i himmelen" på Malmö opera har premiär i februari. I samma uppsättning syns gotlänningarna Joel och Ingrid Zerpe.