Allting är televisionens fel.
Närmare bestämt serien "Robin av Sherwood", som sändes i svensk tv under 90-talet. Det var den som fick en ung norrbottning att börja drömma sig bort till gångna tider.
– Jag var faktiskt inte så intresserad av historieämnet i skolan. Det var för mycket utantillinlärning, kungalängder och slag. Populärkulturella skildringar av historien, det var en annan femma. Där fick det förflutna liv och nerv, säger Björn Sundberg när vi ses på Medeltidsveckans kansli i Visby innerstad.
Vi har stämt träff eftersom det har blivit dags att vända blad. Efter tio år på olika befattningar inom Medeltidsveckan, senast som verksamhetschef, har Björn Sundberg bestämt sig för att gå vidare.
Det har gått drygt 20 år sedan han gästade Medeltidsveckan för första gången, då som vanlig besökare.
– Jag hade varit engagerad i en medeltidsförening hemma i Norrbotten, men det här var något helt annat. Stadsbilden och att så många människor med samma intresse hade samlats på samma plats, det var en överväldigande upplevelse för en 19-åring.
Resten är, som det brukar heta, historia. Fast egentligen inte.
– Det var inget jag såg framför mig, att jobba med Medeltidsveckan. Jag hade lovat mig själv att aldrig arbeta med min hobby. Jag tänkte att byggnadsantikvarie var en bra kompromiss. Det låg nära mina intressen, men inte för nära. Men så började jag extraknäcka på Kapitelhusgården. Det ena ledde till det andra, och till slut hamnade jag där ändå.
Inte för att Björn Sundberg ångrar något. Under hans tid på kansliet har Medeltidsveckan breddats och professionaliserats. Evenemangets kärna är dock densamma nu som då.
– Veckan är, och har alltid varit, deltagardriven. Det är besökarna som gör den till den fantastiska sak den är. Sedan har vi blivit bättre på att samordna den, identifiera målgrupper och kommunicera utåt vad det handlar om. Medeltidsveckan har blivit mera företagsmässig i arbetssättet.
Kommunikation har alltså varit prioriterat område, och det tycks ha gett utdelning.
– När jag började såg många ner på veckan. Så är det ofta med kultur, folk förstår inte vad det ska vara bra till. Men runt 2014 hände något. Vi fick kritikerna att begripa att vi lockar hit en stor mängd människor som bidrar till ekonomin och utvecklingen på ön.
Som bekant satte den pågående pandemin stopp för årets medeltidsvecka, som fick arrangeras digitalt istället. Ett trist avslut, kan man tycka, men Björn hänger inte läpp.
– Situationen är förstås gräslig, men den blev också en chans att börja om från början och prova något helt nytt. Det senaste halvåret blev också ett bevis för hur omtyckt veckan är. Den kickstarter vi drog igång samlade in mer pengar än vi fått ihop årligen på sponsoravtal. Vårt varumärke är älskat, det var något som blev tydligt i samband med pandemin.
Vem som ska ersätta Björn Sundberg på ledarposten står än så länge skrivet i stjärnorna.
Vad tänker du kring veckans framtid?
– När jag klev in i Medeltidsveckan blev jag hög på alla möjligheter som finns. Det är en upplevelse jag vill unna det team som tar över efter mig. Därför tänker jag inte lägga mig i det där. Det kommer så klart bli en utmaning att återuppbygga veckan efter corona, men jag är övertygad om att det kommer att gå galant. Jag ser fram emot att följa den utvecklingen, nu som hobbyentusiast.