Av Gotlands, enligt RAÄ:s digitala fornminnesregister, 17 705 registrerade fornlämningar är bara 50 hällristningar. Det framhåller Tommy Andersson i sin bok "Hällristningar och bosättningsområden på Gotland" (Ask & Embla hb, Landskapsarv). Han har hittills utgivit tio rapporter om landets hällristningar.
De gotländska hällristningslokalerna skiljer sig på flera sätt markant från övriga svenska. Hårda bergarter som gnejs, granit och kvartsit dominerar på fastlandet medan det på Gotland förstås handlar om den mera svårarbetade kalkstenen. Öland har dock 138 hällristningar men bara en med figurer.
Det borde finnas ett par hundra skålgropsristningar på Gotland, menar Tommy Andersson, och framhåller att för dessa är bergarten inte viktigast. Förklaringen måste sökas på annat håll, menar han och diskuterar olika teorier.
Forskningen på fältet har Tommy Andersson bedrivit när han under perioden 2010-2018 arbetade några månader varje år vid Riksantikvarieämbetet. Inledningsvis gällde det fornlämningar av olika slag. Men sedan han 2016 av en tillfällighet sprang på en tidigare okänd hällristning bestående av två skålgropar föddes tanken att besöka och dokumentera samtliga kända och tillgängliga hällristningar på ön.
Hällristningar är figurer, tecken och symboler vilka är inknackade i berghällar och stenar. De vanligaste figurerna är skepp följt av människo- och djurfigurer, hjulkors och - fotsulor. Majoriteten består dock av skålgropar; små runda, skålformade gropar.
Av öns 50 hällristningar är 47 skålgropsytor medan tre är figurristningar. Dessa tre och två av skålgropsytorna återfinns på fast häll av kalksten, de övriga 45 är inhuggna på lösa stenar eller block av hårda bergarter som den senaste istiden fört till ön. Många av öns lokaler är sannolikt bortvittrade.
Av öns tre figurristningar är den i Hägvide, Lärbro, störst och figurrikast, men den är övertäckt sedan 1994. En finns vid Lansa, Fårö, och en vid Bjärges, Lye. En vid Slumre, Vallstena, har också figurer men de är så kallad "cup and ring", en icke föreställande figur.
Samtliga 50 hällristningar finns med på bild och åtföljs av en kort beskrivning, utom den i Hägvide som behandlas mera utförligt. En nördbok är det således som föreligger men som också är i högsta grad allmänbildande och utflyktslockande för den ämnesintresserade.
