Nej, den har aldrig använts som turnébil, denna Ford Taunus årsmodell 1966. Dock tillhör den numera Ulf Jonsson och tidigare hans pappa. Bilen är bara 16 år äldre än Bäck Group.
Det är en otvivelaktig storspelare i den gotländsk pop- och rockhistorien, Bäck Group.
Få band i den genren är äldre, Smaklösa fyller 50 nästa år och Di Sma Undar Jårdis första upplaga såg dagens ljus redan 1970, men det är tveksamt om det ännu existerar.
Hur som helst: Bäck Group is alive and kicking.
– Men man känner ju att åren gått, sist spelade vi tre set på Black Sheep Arms, jag var helt slut efteråt. Det var man knappast förr, skrattar Ulf Jonsson, aldrig kallad annat än "Uffa".
Bäck Group har haft många sättningar genom åren, men barndomskompisarna Lennart Bäck och Ulf Jonsson har varit med sedan (före) begynnelsen.
De växte upp på Stjärngatan i Visby och har känt varandra alltid.
Ulf hittade fascinationen för elgitarren sedan han i tioårsåldern sett – och hört! – Jimi Hendrix på tv, Lennart hittade sången via Cat Stevens och Johnny Cash, plattor han skämdes för inför klasskompisarna.
Första bandet hette Tredje, även skrivet 111dje. De spelade egenskriven fusion som ingen ville lyssna på, så de svidade om till rock.
Det var 1982 och de repade i ett garage nära barndomshemmen; ”All Right Now”, Zeppelins ”Rock’n’roll”, en del ZZ Top, lite Bad Company.
Bäck Group 1991, det händer att scenklädseln är viktig.
I sättningen fanns då även Thomas Harlevi, trummor, och Bo Nitz, bas. Alla utom Lennart Bäck tyckte att bandet skulle heta just Bäck Group, som en hälsning till Uffa Jonssons favoriter Jeff Beck Group.
– Jag tyckte det var skämmigt, men blev nedröstad. Jag ville vi skulle heta Frii, med två ”i”, som amerikanska bandet Free.
Men Bäck Group blev det och överallt spelade de, det har varken funnits eller finns ett lokus där detta gäng inte räknat one, two, three, four.
Näcken, Klubbhuset, Änkan, Katthamra gård, Lunkan och Munken, ställen som alla rymmer en så stor del av del lokala musikhistorien.
För att inte tala om musikfesterna i Hägvide i Burs på 80-talet, där lirades rock till långt fram i gryningen, Bäck Group var enda bandet som stod på scen under alla åtta festval-år.
Bäck Group 1988. Stig Hjelström, Ulf Jonsson, Lennart Bäck och Thomas Harlevi.
Som mest lirade de i sena halvan av 80-talet, fem kvällar i veckan under somrarna, snart sagt varje helg under andra delar av året. Många gånger för en back öl och ett par hundra spänn.
På den tiden var varje spelning en fest, ett par tre fyra fem öl var lika viktigt som en basgång.
– Jo, säger Lennart Bäck, vi körde rätt hårt. Men vi klarade oss. Annars är ju musikbranschen full av folk som gått under av festande.
Tack och lov hade de rättrådiga fäder vars budskap var tydligt: ”Orkar ni festa, då orkar ni också upp och jobba!”. Den lutherska moralen är bra att ha ibland.
Det var här det började, i ett garage på Stjärngatan i Visby. Där hade de sin första replokal.
De tog rockbagen så långt de kunde, säger de. Med tiden började After beach-banden plocka upp i stort sett samma repertoar och då var det inte kul längre.
– -97 gjorde vi ett break. Vi lade av med rocken, tog ett steg nedför trappan och började från noll igen, kan man säga, säger Lennart Bäck.
Och där är de sedan dess. Inte på noll, men i en annan musikalisk värld. I bluesen.
De har plockat upp undanskymda spår från farbröder som Sonny Boy Williamson, Willie Dixon och B.B.King. Mycket blues låter relativt lika, då gäller det att fylla låtarna med nerv.
Bäck Group under sitt framträdande i Åhsbergska hagen i juli i år.
Genom skådespelandet – 30 år på länsteatern – har Lennart Bäck lärt sig att tränga in i en text. Uffa Jonsson känner att låtarna blir som nya eftersom bandet inte repar.
– Vi kan ju låtarna och då slipper vi känna att de kanske inte blir som vi vill om vi försökt arra om dem, istället blir de som nya varje gång på scenen.
Bäck Group 1991, Ulf Kahl, Thomas Harelvi, Lennart Bäck Och Ulf Jonsson.
Det är så mycket som blivit till åren. Två dagar före den här intervjun spelade 60-åriga Rolling Stones i Stockholm och kompisarna i Smaklösa firar som sagt 50 nästa år.
– Om vi ska kunna slå dem måste de ju lägga av någon jävla gång, säger Lennart Bäck.
Är det målet? Att bli äldst av alla?
– Nej, förut tyckte vi att 40, det räcker. Men nu har vi så kul så vi fortsätter. Men man måste sluta med någon slags värdighet, jag hoppas vi har den insikten när det en gång är dags.
Lennart Bäck och Ulf Jonsson har känt varandra sedan de lekte i sandlådan på Stjärngatan i Visby i tidigt 60-tal.