När samhället till stora delar stängde fanns plötsligt tid över för så mycket annat. Att pussla har blivit ett sätt att fördriva tiden.
– Man måste ju ha något att göra, vi brukar sitta en stund på kvällarna, säger Erik Skagerfält.
Erik syns till vardags med sin tuba i Gotlandsmusiken. Där, med fagotten i hand, spelar även hans särbo Alice Quayle.
Hon kommer ursprungligen från brittiska ön Isle of Man och har nu bott i Visby i ett och ett halvt år, sedan hon fick jobbet på Gotlandsmusiken.
Men nu handlar det alltså om pussel. Ingen av dem har ägnat sig åt detta tidsfördriv i någon större skala, inte förrän i höstas.
Det var då Erik kom ihåg det där tredimensionella pusslet han en gång fått av sin bror. Så på höstlovet satte de igång. Kanonsvårt.
Trekantiga, böjda bitar, 540 stycken, ingen bild som facit, tålamodsprövande som bara den. Frustrerande men också…
– …otroligt avkopplande. Det rensar huvudet, man kan inte tänka på någonting annat, det är egentligen rätt skönt, säger Alice Quayle.
Nu står den där pusslade jordgloben i Eriks lägenhet och ett nytt pussel är på gång: En kartbild över Isle of Man. Tusen till förvillelse lika bitar, supersvårt, det också, säkert.
Att pussla är inte bara lättja eller ett sätt att få tiden att gå. Det kan också vara ett sätt att bota det som närmast känns som depression.
Så gjorde Babben Larsson när de flesta av hennes bokade jobb från en dag till nästa bokades av i våras. Då behövdes fokus på något handfast.
– Jag tror jag satt i tio dagar, jag gjorde inget annat. När alla gig försvann gick jag ner i en svacka, det var som att det var mitt liv där på bordet, en massa bitar tvungna att sättas samman igen.
Helst lägger hon naturbilder eller konstverk, mycket färg är också viktigt.
– Jag kan bli helt absorberad, fem timmar i sträck utan vidare, manisk, närmast. Jag pusslar rätt ofta, faktiskt. Just nu har jag inget på gång, men ska börja snart igen. Det är otroligt avkopplande.
Pusseltrenden har märkts tydligt även i butikerna. Redan under våren ökade försäljningen av pussel – och för all del också gamla klassiska sällskapsspel – explosionsartat. Intresset har inte bara hållit i sig, utan snarare ökat under hösten, enligt återförsäljare TT talat med.
Så är läget även på Gotland.
– Det säljs så mycket pussel att det kan vara svårt att få tag i hos leverantörerna, jag har aldrig varit med om liknande, säger Roland Salemark på bokhandeln Wessman&Pettersson.
Också på sociala medier har trådar där pusselsugna byter pusselspel med varandra startats.
Pusslandet kan också ha en djupare förklaring, enligt Giorgio Grossi, docent i medicinsk psykologi och psykoterapeut:
– Att lägga pussel är något konkret, medan coronan är osynlig och utgör ett abstrakt hot. Och det kan vara bra för hjärnan att det går lite långsamt ibland, säger han till TT.
Det är lätt att bli närmast besatt, vilket också Babben Larsson beskrev. Efter tio minuter har det gått en timme.
På samma sätt känner Erik Skagerfält och Alice Quayle.
Som vi språkas en stund runt den färdiga pusselbollen häller Erik ut de tusen bitarna som så småningom ska bilda Isle of Man.
– Jag blir sugen på att börja direkt, säger han och sorterar snabbt ut ett antal kantbitar. Det är ju egentligen väldigt roligt, det här.