I april blev det klart att Caspar Jordan fått doktorandtjänsten i gutamål. Arbetet de kommande fyra åren går inte ut på att rädda gutamålet, påpekar han.
– Nej, jag ska undersöka hur gutamålet påverkats av tyska, danska och svenska under tusen år.
För att förstå dialektens utveckling måste man känna till öns historia. Caspar Jordan har ägnat första tiden åt historieböcker.
– Det finns flera viktiga händelser, som när tyskarna kom på 1200-talet. Visbys stadslag var skriven både på tyska och gutamål. 1361 kom Atterdag och Gotland blev danskt. Många danska präster kom till ön. Sedan blev ön svensk 1645. Folkskolan på 1800-talet hade stor inverkan, och med radion kom rikssvenskan in i hushållen.
Även om påverkan kommit från flera håll har gutamålet kvar mycket av den ålderdomliga forngutniskan. Det förklarar den återkommande diskussionen om gutamålet är en dialekt eller ett eget språk.
– Det är omöjligt att dra en skiljelinje mellan vad som är ett eget språk och vad som är en dialekt, och det är inte heller något som min forskning kommer att ge ett svar på. Det är mer en politisk fråga. Klassas gutamålet som ett språk måste regionen följa allt som språklagen föreskriver.
När Caspar Jordan skulle skriva sin masteruppsats för tio år sedan ville han studera utrotningshotade språk.
– Flera av språken som riskerar att försvinna finns i Sydostasien. Det fältarbetet hade dock blivit för dyrt för mig. Jag fick då förslaget att undersöka gutamålet. Jag tillbringade en sommar här. Nu känner jag starkt för gutamålet. Det ska bli härligt att få nörda ner sig i det, säger han.
På senare tid har dialekter blivit populära, inte minst genom Fredrik Lindströms tv-program och böcker. Institutet för språk och folkminnen arbetar med en ny svensk dialektordbok – den första på 150 år. Institutet väljer ord som saknar motsvarighet i svenska, och har publicerat några exempel. Bland dem finns bänska, som i gutamålet betecknar att tala stadslikt fint.
– Ett annat bra uttryck är i netres. Svenskan har ingen bra motsvarighet, säger Caspar Jordan.
Han tycker det är bra om intresset för dialekter ökar, men påpekar krasst att tv-program inte räcker för att rädda dem.
– Det krävs hårt arbete för att rädda utrotningshotade språk. Man måste ha fokus på barnen, hitta äldre personer som talar dialekt och tussa ihop dem med barnen. Ge dem rejäla ”språkbad”.