Allting som sägs i denna intervju bör tas med en nypa salt. Bobby Mulls frontfigur Fredrik Blomgren har nämligen en förkärlek för att hitta på saker. Som att musikkollektivet en gång fick den stora äran att sjunga Kalevala på svenska ambassaden i Helsingfors.
– Den där historien har ju förvandlats en aning med tiden. När Fredrik började säga att vi uppträdde på finska ambassaden i Helsingfors borde folk ha anat oråd, säger Tomas Johansson, saxofonist i Bobby Mull.
Att gruppen i dagarna släpper sitt andra album, "Ikaros fall", är dock ett ovedersägligt faktum; undertecknad har sett skivfodralet med egna ögon. Precis som på "Politiskt korrekt" från 2017 handlar det om proggig konstpop som rör sig ledigt mellan vardagsbetraktelser och de stora skeendena i samhället.
– Jag skulle säga att den här är mörkare, mer svartsynt, än förra. Vi plockade bort ironin. Det finns liksom inga gläntor att vila i den här gången, säger Fredrik Blomgren.
Skivans titel anspelar myten om Ikaros, han som störtar till sin undergång efter att ha flugit för nära solen. Omslaget pryds av Breugels 1600-talsmålning "Landskap med Ikaros fall".
– Myten, och tavlan, skildrar en katastrof, och hur vi andra harvar på ostörda medan den pågår. I dag tar sig katastrofen många uttryck. Den globala uppvärmningen är ett. Den gammaltestamentliga hämnden dyker också upp här och var. Och vi går där som vanligt, med våra plogar, säger Fredrik Blomgren.
Pretentiöst? Det medges.
– Vi tycker om att blanda konstmusik och pretentiösa saker med ... sen 1800-talsromantik, som inte alls är pretentiöst, säger sångaren.
– Ja, vi balanserar väl hela tiden på eggen pekoral/genial. Ibland hamnar vi på rätt sida, ibland inte. Det är en linje vi är medvetna om. Vi hade kunnat safea mer med det konstnärliga, men det blir så tråkigt då, infogar Samuel Åberg, pianist och låtskrivare.
Spåren på "Ikaros fall" har tagit form i ett lågintensivt tempo under de senaste tre åren. I fjol fick Fredrik Blomgren ett kreativt ryck.
– Jag var så jävla trött på de gamla "Politiskt korrekt"-låtarna. Jag sa väl vid något tillfälle att detta fick bli sista gången jag spelade dem live. Då var det bara att skriva nya.
– Tala för dig själv! Varken jag eller publiken känner nog så. Jag tycker fortfarande att "Politiskt korrekt" växer för varje lyssning, skjuter Tomas Johansson in.
– Nu är det väldigt många motsägelsefulla uppgifter här. Media vill ha en klar och tydlig linje, konstaterar Fredrik Blomgren och överlåter till Samuel Åberg att summera gruppens hållning.
– Ja: Vi hatar "Politiskt korrekt", publiken och media med. Alla hatar den.
Bobby Mull har hela tiden utgett sig för att vara ett musikkollektiv, inte ett band. Utöver de som hörts hittills i denna text består kärntruppen av Sarah Carlsson, Ulf Axelsson, Mattias Svensson och Albin Linder. Men även denna gång besökte en lång rad gästmusiker studion, däribland Erik Törner, Ylva Olsson och Nicka Hellenberg.
– Bobby Mull har varit en levande organism sedan starten. Jag tycker att det är ett fint förhållningssätt. Det bäddar för infall. Om man är samma personer hela tiden är det lätt att fastna i stereotyper, säger sångaren.
Ni saknar inte kontinuiteten?
– Nja, vi har inget att vinna på kontinuitet, säger Samuel Åberg.
"Ikaros fall" skulle egentligen släppts 10 juni, men redan nu finns den tillgänglig på Spotify.
– Han som hade ansvar för att lägga upp den missade att bocka i rätt datum. Det säger väl något om hur seriösa vi är, säger Fredrik Blomgren.
I vanliga fall är ett skivsläpp förenat med en releasekonsert. Men det finns inget vanligt med de tider vi lever i, så festligheterna får troligen vänta tills pandemivindarna blåst förbi.
– Kanske blir det någon Beatles-spelning på taket vid Kulturrum, så att publiken kan hålla avstånd. Men inget är bestämt, säger Fredrik Blomgren.
– Men jag undrar verkligen hur dessa låtar kommer att funka live. Det känns som om de står lite för sig själva på skivan, säger Samuel Åberg, som genast får mothugg av Tomas Johansson.
– Och jag som precis skulle säga att gud bra vad dessa kommer att göra sig live. Jag fattar inte vad ni snackar om. Och så mörk är den väl inte?!
Fredrik Blomgren suckar och muttrar uppgivet:
– Nu blev det så där motsägelsefullt igen. Kom ihåg killar: En enhetlig linje, en enhetlig linje!
Tja, vi har trots allt att göra med ett musikkollektiv, inte ett band.