Boktiteln är både rätt och fel. Fel därför att koleran visst kom till Gotland. Från mitten av 1850-talet och cirka 40 år framåt härjades vi svårt av denna hemska och smittsamma tarmsjukdom som skördade många liv.
Men – boktiteln har rätt på ett vis, om man endast ser till året 1831 och det är vad Olsson har gjort. 1831 var året då myndigheterna så bestämt väntade koleran till Sverige, och på Gotland började socknar och församlingar imponerande snabbt rusta sig för angreppet. Man tillsatte vårdnämnder, snickrade sjuksängar, byggde likkistor, ordnade med kolerasjukhus och valde ut särskilda begravningsplatser.
Allt detta i onödan - för koleran kom aldrig det här året, varken till Gotland eller till fastlandet. Det skulle dröja nästan 20 år innan sjukdomen kom hit – och då var 1831 års goda planering överspelad och närmast bortglömd.
Nu är det inte bara koleran Roland Olsson skriver om. Faktiskt ägnar han koleran endast ett 20-tal av bokens drygt 170 sidor.
Resten fyller han med annat, med tidningshistoria och med gotländsk 1800-talshistora i urval. Det vill säga glimtar av det som hände på ön, allt hämtat ur gamla tidningar på samma sätt som Olsson gjorde i sin tidigare bok ”Senaste nytt från 1800-talets Gotland”.
Han berättar en del om de tidningar som fanns på 1800-talet, från den första Wisby tidning som kom 1811, och ur tidningarna hämtar han diverse historia och historier. Det kan vara hemska och dramatiska händelser som tjuven Tectors avrättning på Stenkumla backe, eller glada nyheter som Petronella Johansotters fynd av en guldskatt när hon plöjde en åker hemma i Hamra.
Så fortsätter Roland att plocka russin ur kakan, berättar både historia och historier. Om religion, om nykterhet och om strandningar och cykelpionjärer. Om hundar och hundskatt och om så kallade leporider, en underlig blandning av hare och kanin. Försök gjordes att plantera in denna korsning på Gotland, bland annat försökte Willy Wöhler få djuret att trivas ute på sitt Stora Karlsö. Men utan framgång och idag är väl leporiden helt bortglömd.
Det är mycket roligt Roland Olsson bjuder på dels i korta notiser, dels i länge uppsatser. Mycket är roligt, annat mindre roligt, men här finns mycket intressant och underhållande läsning.