Nedräkning pågår, men årets julförberedelser började redan i augusti. En vänlig läsare som förstått vårt stora trädgårdsintresse ringde och gav bort en hel hink med saffranskrokusar. De växer vanligtvis i Iran, men trivs utmärkt även på Gotland. Vi petade ner 100 lökar och väntade. Inget hände. När allt annat hade vissnat sköt krokusarna plötsligt blad. Och se, lagom till december hade 25 svagt lila blommor slagit ut. Vi torkade de dyrbara vitala delarna och satte en surdeg till saffransbullar. Det luktade härligt och allt gick bra, ända till de två plåtarna i distraktionen av Idol-finalen på tv glömdes bort i ugnen. Men det är missarna man mins, en bränd surdeg är inte mycket att sura över till jul och krokusarna blommar nästa år igen.
Pepparkakorna blev märkligt nog just i år inte alls brända. Doften av pepparkaksdeg slås bara av en enda sak. Natten när en jättegryta gotlandsdricke står på svalning är natten då jag sover godast på hela året. Det luktar humle och malt, Ernst och såpa, Bengt Feltreich, nejlikor och apelsinskal, och förväntningar om lugn och sinnesro, i hela huset. Några dunkar gotlandsdricke står nu på jäsning i källaren och även vår kulturdryck tycks ha bryggts utan missöden till denna jul. Just gotlandsdricke är annars förrädisk. Dunkar kan explodera och kräva omtapetsering av ett helt rum. Ett år tog också malten slut från leverantören, som ännu röker på gammalt sätt i kölna. Det tycks vara ett jäkla sug efter gotlandsdricke. Den lilla instruktionsvideo som jag gjort har visats mer än 90 000 gånger på Facebook, så jag får skylla mig själv om jag inte hinner köpa malt i tid.
Även granen ser fin ut i år, vald hos grannen Curt-Ewe en bit bort i kvarteret. Annars är silvergran på toan mitt bästa sista minuten-tips till jul. När man själv känner sig grå och tråkig är det som att ett par kvistar silvergran i en vas ändå matchar både ens inre och yttre i badrumsspegeln. Men jag minns jular när både hårfärg och barnasinnet var kvar. När man ännu i hemlighet klämde på paketen under granen och kunde trycka i sig en hel skål knäck utan att äventyra kroppsformen. Nuförtiden önskar jag mig inte längre paket, bara lugn och ro. Julen är barnens tid och jag hoppas av hela mitt hjärta att alla har barnens bästa i minnet. Frågan är inte om det finns några snälla barn, var snälla föräldrar istället. Det förtjänar våra barn till jul.