Det var inte i går (söndags) Clary Winberg gjorde sin röst hörd i radion för första gången – men kanske var det den sista. Men ingen vet med säkerhet för Clary har slutat förut.
– Egentligen slutade jag redan 1991, sedan dess har jag vikarierat och frilansat och gjort lite av varje. Men nu kände jag liksom att jag var lite färdig, säger hon.
Clary var den första röst som hördes när regionalradion gick över till att bli Radio Gotland den 9 maj 1977, eller "Kvart yvar sex neiende maj sjuttisjau" som hon inledde den där tidiga måndagsmorgonen tillsammans med dåvarande lokalradiochefen Tommy Wahlgren.
– Som det mesta annat i mitt liv halkade jag in där på ett bananskal. Sedan har jag halkat runt på lite olika skal och varvat min tid mellan radion, Studieförbundet Vuxenskolan och Gotlandsbolaget, säger hon.
Under sju år gjorde hon "Gotland Runt" och hann med tre varv i varje socken med "astunga" bandspelare, mängder av finfika och ännu fler livsöden.
– Det är helt sanslöst vad folk är generösa och ställer upp. Det har både varit jätteroligt och väldigt gripande. Där kommer vi indundrandes i deras kök, sovrum och traktorer.
Särskilt minns hon ett besök i Follingbo där en äldre tant dukat med nystruken vit linneduk, sina bästa koppar och kaffe.
– Hon hade säkert bakat i två dagar för att vi skulle komma på besök och hon hade förberett med att ta fram hela släktalbumet. Sedan kommer vi och stannar i tio minuter för att sedan åka vidare, då känner man sig sådär. Samtidigt var det kanske det enda besöket och pratstunden hon fick den dagen.
Det finns såklart oändligt många historier att berätta från så lång tid i Sveriges Radios tjänst. Minnen hon alltid kommer att bära med sig. Men släppa det helt kommer hon inte att göra.
– Ända sedan 2004 har jag i princip bara jobbat med nyheter, och det kommer jag att sakna. Den där känslan när något stort händer och adrenalinet pumpar. Men det har hänt så mycket genom alla år.
I början var de som kalvar på grönbete, säger hon, med en stor pengapåse de kunde göra vad de ville med, och ingen visste vad vi skulle fylla tiden med. Det var lite nybyggaranda.
– Sedan bantades det och vi skulle sända själva, teknikerna försvann och kanske lite känslan med det. Men jag kommer sakna radion förstås, det är klart att jag kommer göra.