Emma Hanquist är en av 35 gotländska kulturskapare som har fått dela på sammanlagt en miljon kronor från regionens krispaket i pandemin. För hennes del innebär det 30 000 kronor, som ska gå till en visuell coronadagbok på Instagram.
– För mig är det mer av en projektpeng, än ett stöd. Men det är jätteroligt att få göra det här och samtidigt få lite betalt.
Hon säger att hon såg en möjlighet att jobba med något helt eget, där hon får bestämma allt själv, när hon skickade iväg en ansökan i höstas.
– Början av året är normalt sett väldigt lugnt, så det passar perfekt med ett projekt. Snart kommer uppdragen in och då blir det i stället väldigt mycket på samma gång, men det är så jag alltid har haft det med jobb, säger Emma Hanquist som jobbar som frilansare med olika uppdrag inom främst tidningsbranschen.
Sedan nyår finns de dagliga illustrationerna att följa via Instagramkontot coronadagbok och projektet pågår ända fram till 1 april.
Emma Hanquist medger att det finns personliga inslag och budskap, även om grundidén är att skildra en vardag och verklighet som snarare tillhör någon annan.
– Jag känner verkligen starkt för att vi alla måste ta det här vaccinet, nu när det finns ett sådant. Så det är väl någon slags uppmaning till eftertanke och att vi måste vara solidariska.
– Oftast en idé samma dag, som jag sedan skissar och lägger ut. Jag gillar att jobba under press och bilderna blir mer äkta. Sitter jag för länge så dömer jag mig själv och det tror jag skapar ett filter.
Några av bilderna hänger ihop som en serie, och skildrar olika människor i en hemmamiljö – en slags coronabubbla.
– Det kan vara en ensam pensionär, eller en förälder med sitt barn. Jag försöker ta ett steg ifrån min egna, väldigt privilegierade, värld och utforska olika perspektiv.
Samtidigt befinner hon sig själv i en form av bubbla – sedan långt innan pandemin stod för dörren.
– Nu går jag bara utanför lägenheten för att handla mat och hämta barnen, i princip. Men jag trivs ju att ha det så jämt.
Men så ser verkligheten inte ut för många, som de med yrken där man måste ta sig till en arbetsplats, menar hon.
– Vi har ganska svårt att sätta oss in i hur andra verkligen har det. Med en coronabubbla skapas kanske ytterligare avstånd till dem som inte befinner sig inom den egna sfären, oavsett om det är en pandemi ute i samhället eller inte.